Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Misstron måste tas på allvar

Misstron måste tas på allvar

Huvudledare. Den typiske sverigedemokratiske väljaren är en ung man, lågutbildad och med rötterna på landsbygden. Men det som framförallt utmärker honom är ett mycket lågt förtroende för politiker.

Den analysen gör statsvetaren Henrik Oscarsson i sin kommande bok Regeringsskifte – väljarna och valet 2006.

Oscarsson beskriver Sd-väljarna som ”de icke-representerade” i svensk politik:

”Det är alltså väljargrupper som under lång tid byggt upp en frustration över att de etablerade partierna inte lyssnar, inte beskriver verkligheten på ett sätt som de själva känner igen, inte uppmärksammar problem som har med brottslighet att göra, som har med integration och flyktingpolitik att göra”, sade Oscarsson i Ekot igår.

Från vänsterkanten i svensk politik vill man gärna göra Sd till ett typiskt högerparti. Från höger påpekas att det trots allt är de väljarkategorier där vänstern i vanliga fall är starka som i allt större utsträckning lägger sin röst på Sd.

Den förljugna folkhemsnostalgi Sverigedemokraterna lagt sig till med talar för att partiets egna strateger ser socialdemokratins kärngrupper som presumtiva väljare.

Mycket riktigt är det också många Sd-väljare som klassificerar sig själva som arbetare: enligt Henrik Oscarsson drygt 60 procent – en högre andel än vad såväl vänsterpartiet som socialdemokraterna kan skryta med.

Det finns all anledning att klart och tydligt ta avstånd från Sverigedemokraterna. Partiets världsbild, där inget samhällsproblem existerar – stort eller litet – som inte kan skyllas på invandring och invandrare, förtjänar inte att tas på allvar.

Men det är inte samma sak som att ta avstånd från Sverigedemokraternas väljare. Tvärtom bör deras misstro mot politiken och politikerna tas på största allvar. Deras oro likaså.

Globaliseringen skapar många vinnare men också förlorare. När det som en gång tycktes så fast och tryggt förflyktigas i allt snabbare takt, när inte heller Volvos värde visar sig vara, är det lätt att tappa fotfästet, att förbittras. Och bittra människor låter sig lätt lockas av populistiska politiker som utlovar snabba och enkla lösningar.

Den finansiella krisen är inte över och ingen vet hur lång tid det tar innan marknaderna stabiliserar sig. Men det råder knappast någon tvekan om att världen är på väg in i en lågkonjunktur. Den kommer också att slå mot Sverige.

Alliansregeringen har inget ansvar för krisens uppkomst. Men den har ett stort ansvar för hur dess följder hanteras, en skyldighet att förhindra att människor marginaliseras och därmed lättare låter sig lockas av Sverigedemokraternas bedrägligt enkla lösningar på ytterst komplicerade problem.

Kampen mot utanförskapet förblir regeringens främs­ta uppgift.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Huvudledare
  • Opinion
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu