Sprängningarna i centrala Stockholm på lördagen – rubricerade av Säpo som terroristbrott – mitt under en hektisk julhandel, sprider skräck och oro.
Ty även om den materiella och mänskliga förödelsen tycks ha varit begränsad och såtillvida troligen ett misslyckande för hjärnan eller hjärnorna bakom, så är syftet med terrorism just terror. Att ingjuta fruktan.
Den har funnits i Sverige och berört befolkning och myndigheter ett bra tag, låt vara utan att härja fritt och okontrollerat.
I den meningen är vissa experters påstående att ”terrorn har anlänt till Sverige” bara delvis sann, och dessutom spekulativ eftersom omständigheterna kring brotten ännu är oklara.
Så sent som i oktober höjde Säpo landets terrorberedskap från nivå två till tre. I förra veckan föll domen i det så kallade ”terroristmålet” i Göteborgs tingsrätt.
Ärendet – där en oenig rätt dömde två svenska medborgare till fyra års fängelse för att i samråd med den somaliska, islamistiska milisen al-Shabab ha planerat terrorbrott i form av självmordshandlingar – belyser en av de svåra avvägningar som terrorism ställer ett öppet samhälle inför:
Att förebygga och våga ingripa, utan att för den skull tumma på rättssäkerheten. Två av ledamöterna ville ogilla åtalet med motiveringen att det var oklart vad de åtalade haft för planer.
Sympatier för en terrorstämplad organisation är inget brott, det är uttryck för en politisk åsikt som måste tolereras i en demokrati. Men när åsikten övergår i handling med syftet att skada och ingjuta fruktan har gränsen överskridits.
Gränsen kan vara svår att dra och terrorn riskerar att vinna terräng oavsett om skiljelinjen sätts för snävt eller för rymligt, om övervakningen av personer i gråzonen är för intensiv eller för passiv.
Intrycket är att de svenska beslutsfattarna, med undantag för FRA-lagen, i stort sett klarat balansen någorlunda väl.
Men om det som hände i lördags visar sig vara ett självmordsattentat med kopplingar till internationella terrorgrupper finns en risk att trycket på kraftigare åtgärder mot potentiella förövare trappas upp, att islamofobin växer sig starkare och att den personliga integriteten blir mer kringskuren.
Därför var det välkommet att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) igår var försiktig i sina kommentarer och varnade för spekulationer.
”Ha tålamod med demokratin och låt rättsväsendet arbeta”, sade han.
Ett öppet samhälle är sårbart och kommer ständigt att utmanas. Men också när hoten rycker närmare måste Sverige bestå testet.