Eneroth kan formulera sitt budskap bäst han vill. I ärlighetens namn hade det
räckt med ett enda ord:
Protektionism.
Bakgrunden till Eneroths skyddsivran är att svenska försvaret har lagt en
order på 113 pansarfordon till ett värde av 240 miljoner euro – hos finska
Patria.
Det var först efter en analys av marknaden som Försvarets materielverk, FMV,
kom fram till att Patria vore det bästa valet. Något som Eneroth inte
ifrågasätter. Hans uppfattning är att FMV ”sannolikt inte” fattat fel beslut
när den finska leverantören valdes.
Oaktat detta vill han riva upp beslutet och ge ordern till svenska Hägglunds.
Som tur är verkar inte regeringen nappa. Försvarets uppgift är att skydda
svenska folket – inte svensk industri.
Argumenten för att bortse från ekonomisk effektivitet till förmån för
inrikespolitiska hänsyn är att staten redan plöjt ner över en miljard kronor
i Hägglunds plattform, att det skulle rädda svenska arbetstillfällen samt
att det skulle krävas svensk materiel för att bygga ett trovärdigt svenskt
försvar.
För det första, att företaget redan fått stöd är ett dåligt argument för att
ge ytterligare förmåner.
För det andra innebär protektionism välfärdsförluster, även om det är möjligt
att det på kort sikt håller en industri eller ett företag över ytan och
därmed räddar arbeten.
Sverige och svenska politiker tar varje chans att kritisera protektionismen
var i världen den än dyker upp. I Frankrike. I USA. I Storbritannien.
Med all rätt.
Men för att vara trovärdig i kritiken krävs att samma linje hålls på
hemmaplan.
För det tredje var det länge sedan Sveriges försvar var helt blågult – bland
försvarets leverantörer finns exempelvis Nato Helicopter Industries.
Dessutom är Hägglunds inte fritt från länkar till omvärlden då det ingår i
BAE Systems.
Säg som det är – det handlar om att skydda egna intressen.