Ogjort arbete

Huvudledare.
Politikens viktigaste mål för stunden är att försöka hålla massarbetslösheten stången.

Så långt möter inte heller vårbudgetens inriktning något större motstånd, varken från den rödgröna oppositionen, arbetsgivarna, facket eller andra intresseorganisationer.

Men sedan är det tvärslut på allt vad endräkt heter.

När det kommer till vilka insatser som skall prioriteras och hur de skall finansieras går åsikterna vitt isär. Och var man står bestäms i allt väsentligt av var man sitter.

Följdriktigt beklagar Svenskt Näringsliv att regeringen lägger ut mångmiljardbelopp på bidrag till arbetslösa men nästan ingenting på att stimulera industrin. Företagarna är missnöjda med att kommunerna fått företräde framför småföretagen. Facket förespråkar en förstärkt a-kassa och studentkårerna efterlyser satsningar på universitet och högskolor. Medan oppositionen i stort sett vill ha mer av allt – utom möjligen skattesänkningar – till alla.

I stormens öga står finansminister Anders Borg (M). Och ännu så länge tycks han stå ganska stadigt.

I lågkonjunktur stavas arbetslinjen ”aktiv arbetsmarknadspolitik”, framhåller Borg. Därför har regeringen i vårbudgeten plussat på med 10 miljarder kronor till arbetslöshetsförsäkringen och andra åtgärder. Inom några år skall summan sammanlagt uppgå till 50 miljarder i vad finansministern beskriver som ”den kraftigaste utbyggnaden” i Europa.

Förmodligen kommer varenda krona att behövas. Enligt regeringens egna beräkningar väntas antalet personer ”i åtgärder” nästan tredubblas till 2011, från 85 000 till 250 000.

Vari dessa åtgärder skall bestå är däremot inte lika klart. I gårdagens riksdagsdebatt talade Borg om att staten kan erbjuda ”viss aktivitet”. Det är onödigt luddigt.

Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros har en poäng när han kritiserar bristen på utbildningssatsningar. För det stora flertalet arbetslösa väntar ”i princip passivitet” medan bara en bråkdel kan hoppas på någon slags kompetensutveckling.

Kruxet är förstås att hitta utbildningar med rätt innehåll och inriktning.

Erfarenheterna från 1990-talskrisen visar att långt ifrån alla utbildningsinsatser är av godo. Det menar Anders Forslund, forskare och biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Ingen får förledas att tro att det finns några uppenbara, enkla och snabba klipp, varnar han.

Uppdraget kan tyckas hopplöst: att hitta en effektiv arbetslinje när nästan inga jobb finns att tillgå.

Det vore en överdrift att hävda att finansminister Anders Borg har misslyckats, men regeringen har fortfarande det mesta arbetet ogjort.

Författare:
Publicerad 16 april 2009 17.12
Uppdaterad 16 april 2009 17.12

Huvudledare
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu