Så långt möter inte heller vårbudgetens inriktning något större motstånd,
varken från den rödgröna oppositionen, arbetsgivarna, facket eller andra
intresseorganisationer.
Men sedan är det tvärslut på allt vad endräkt heter.
När det kommer till vilka insatser som skall prioriteras och hur de skall
finansieras går åsikterna vitt isär. Och var man står bestäms i allt
väsentligt av var man sitter.
Följdriktigt beklagar Svenskt Näringsliv att regeringen lägger ut
mångmiljardbelopp på bidrag till arbetslösa men nästan ingenting på att
stimulera industrin. Företagarna är missnöjda med att kommunerna fått
företräde framför småföretagen. Facket förespråkar en förstärkt a-kassa och
studentkårerna efterlyser satsningar på universitet och högskolor. Medan
oppositionen i stort sett vill ha mer av allt – utom möjligen
skattesänkningar – till alla.
I stormens öga står finansminister Anders Borg (M). Och ännu så länge tycks
han stå ganska stadigt.
I lågkonjunktur stavas arbetslinjen ”aktiv arbetsmarknadspolitik”, framhåller
Borg. Därför har regeringen i vårbudgeten plussat på med 10 miljarder kronor
till arbetslöshetsförsäkringen och andra åtgärder. Inom några år skall
summan sammanlagt uppgå till 50 miljarder i vad finansministern beskriver
som ”den kraftigaste utbyggnaden” i Europa.
Förmodligen kommer varenda krona att behövas. Enligt regeringens egna
beräkningar väntas antalet personer ”i åtgärder” nästan tredubblas till
2011, från 85 000 till 250 000.
Vari dessa åtgärder skall bestå är däremot inte lika klart. I gårdagens
riksdagsdebatt talade Borg om att staten kan erbjuda ”viss aktivitet”. Det
är onödigt luddigt.
Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros har en poäng när
han kritiserar bristen på utbildningssatsningar. För det stora flertalet
arbetslösa väntar ”i princip passivitet” medan bara en bråkdel kan hoppas på
någon slags kompetensutveckling.
Kruxet är förstås att hitta utbildningar med rätt innehåll och inriktning.
Erfarenheterna från 1990-talskrisen visar att långt ifrån alla
utbildningsinsatser är av godo. Det menar Anders Forslund, forskare och
biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Ingen
får förledas att tro att det finns några uppenbara, enkla och snabba klipp,
varnar han.
Uppdraget kan tyckas hopplöst: att hitta en effektiv arbetslinje när nästan
inga jobb finns att tillgå.
Det vore en överdrift att hävda att finansminister Anders Borg har
misslyckats, men regeringen har fortfarande det mesta arbetet ogjort.