Det handlar om konflikten i Mellanöstern. Och om ännu ett i raden av initiativ
för att försöka åstadkomma varaktig fred i området.
Enligt kung Abdullah förbereder USA:s president Barack Obama en ny, omfattande
fredsplan som skall involvera hela den muslimska världen – en
”57-statslösning” – och leda till att Israel erkänns av samtliga muslimska
stater i utbyte mot en upprättandet av en självständig palestinsk stat.
I nästa vecka möter Obama ledaren för Israels nya högerregering,
premiärminister Benjamin Netanyahu, i Washington. Då sätts Obamas
möjligheter att skaka liv i den avsomnade fredsprocessen på prov.
Netanyahu har hittills, liksom sin utrikesminister Avigdor Lieberman, avvisat
idén om att få ett självständigt Palestina som granne. Obama har å sin sida
klargjort att USA betraktar en tvåstatslösning som den enda möjliga
utgångspunkten för fortsatta förhandlingar.
Det har även EU gjort. Nyligen väckte EU-kommissionären Benita Ferrero-Waldner
irritation i den israeliska regeringen genom att hävda att den planerade
uppgraderingen av relationerna mellan EU och Israel förutsätter att Israel
står fast vid målet om en tvåstatslösning.
Skillnaden är att USA:s kapacitet att sätta tryck på den israeliska regeringen
är långt större än EU:s. Och president Obama tycks mer benägen än sina
företrädare att göra bruk av denna förmåga.
I en krönika i den israeliska dagstidningen Haaretz skriver kolumnisten Akiva
Eldar att Obama är på väg att ändra de diplomatiska spelreglerna i
Mellanöstern: Obama har visat att USA:s vänskap inte är kravlös och att
Israel likaväl som andra länder i regionen har att välja mellan morot och
piska i relationerna.
Att den amerikanska vänskapen kommer med en tydligare formulerad
villkorsbilaga är välkommet. Samtidigt får inte glömmas vilka krafter det är
Israel står emot: terrororganisationer som Hamas och Hizbollah med Israels
utplåning på programmet och ett Iran med kärnvapenambitioner som leds av
antisemiten Mahmoud Ahmadinejad. Bland annat.
Frågan är vilken verkan amerikanska morötter och piskor har gentemot dessa
aktörer. Så länge hatets ideologi lever och frodas i Israels grannskap
förblir freden en from förhoppning, oavsett vilka krav omvärlden ställer på
landet.
En opinionsundersökning i sex arabländer visade nyligen att Obama är populär
bland vanligt folk i arabvärlden. Kanske kan det hjälpa honom att få stöd
för ökat amerikanskt tryck på alla parter i Mellanösternpolitiken.
Förtroendekapital är en bra början. Men kapitalet förskingras snabbt om
resultaten uteblir.