Det har gått två och ett halvt år sedan Ipredlagen trädde i kraft. Den
omstridda lagen skulle ge upphovsrättsinnehavarna själva möjlighet att gå
till domstol för att begära ut namn på abonnenter bakom IP-adresser som
använts vid illegal fildelning.
Men ännu vet ingen hur lagen ska tolkas.
Gårdagens vägledande uttalande från EU-domstolens generaladvokat skulle ge
besked, var det tänkt. Istället blev det fortsatt förvirring.
Å ena sidan anser generaladvokaten, som ger EU-domstolen anvisningar om hur
lagarna bör tolkas, att inget hindrar en svensk domstol från att kräva att
en internetleverantör lämnar ut uppgifter som identifierar en abonnent.
En framgång för de fem ljudboksförlag som i det aktuella fallet begärt att
bredbandsbolaget Ephone skall lämna ut namnet på den kund som utan tillstånd
lagt upp 27 ljudböcker på sin server.
Å andra sidan anser generaladvokaten att uppgifterna bara får lämnas ut om de
sparats för att – kunna lämnas ut.
Och plötsligt framstår Ephone, som förstås hävdar att de efterfrågade
uppgifterna sparats av andra skäl, som segrare.
”Det är inte glasklart vad generaladvokaten menar, men det lutar åt att man
inte ska kunna lämna ut uppgifterna”, säger Daniel Westman, forskare i
rättsinformatik vid Stockholms universitet, till nyhetsbyrån TT.
I vandringen genom den svenska rättsapparaten vann ljudboksförlagen i
tingsrätten, bredbandsbolaget i hovrätten. Nu ligger frågan hos Högsta
domstolen, som väntar på EU-domstolens utlåtande, och det kommer troligen
någon gång efter årsskiftet. Först därefter kan den svenska rättsprocessen
avslutas.
Principfrågan borde inte vara så komplicerad. Författare, musiker, filmmakare
och andra upphovsrättsinnehavare har en självklar rätt att – liksom andra –
få ersättning för sitt arbete.
Då måste den illegala fildelningen stävjas.
Samtidigt är avvägningen mot skyddet för enskilda nätanvändares personliga
integritet inte alldeles enkel.
Den juridiska vägen framstår alltmer som svårframkomlig, både smal och
långsam. Fildelarna har långt försprång och dessutom den tekniska
utvecklingen på sin sida: olika anonymiseringstjänster gör i praktiken
nätanvändarna näst intill omöjliga att spåra.
Att lyssna på strömmande musik med Spotify har blivit populärt. Det bästa vore
att hitta fler, bra marknadslösningar som gör illegal fildelning mindre
intressant för den stora massan.
Enligt rapporten Svenskarna och internet 2011 från stiftelsen .SE, som kom för
bara några dagar sedan, lägger de som ägnar sig åt illegal fildelning mer
pengar på att köpa musik på nätet än de som inte fildelar.
Resultatet ska inte övertolkas, men även i dessa kretsar tycks det finnas viss
betalningsvilja.
Att bygga vidare på denna goda vilja vore klokt. Och en lämplig terapi för
branschen i väntan på att rättvisans makliga kvarnar mal klart.