Omvärlden måste reagera

I efterdyningarna av det manipulerade iranska presidentvalet den 12 juni har den islamiska teokratin under den senaste veckan visat sitt fulaste ansikte.

Trots att landets högste ledare ayatolla Ali Khamenei tidigt gick ut i statstelevisionen och varnade för att fortsatta protester skulle betraktas som olagliga har fredliga massdemonstrationer genomförts varje dag i Teheran sedan valdagen.

Presidentkandidaten Mir Hossein­ Mousavi fortsätter att uppmana till fredliga protester. Via en av de få existerande kommunikationskanalerna – mikrobloggen Twitter – manar han sina anhängare att ”delta i fredliga demonstrationer” och visa sitt stöd genom att utebli från evenemang som visar stöd för den sittande regimen.

Mousavi säger sig vara beredd på ”martyrskap” och uppmanar sina anhängare till generalstrejk om regimen skulle arrestera honom.

Men medan Mousavi manar till icke-våld och de fredliga demonstrationerna fortsätter dag efter dag, tar den iranska regimen till allt våldsammare metoder för att kväsa protesterna.

Demonstranternas krav på nyval möts av kravallutrustad polis med tårgas, vattenkanoner och vapen.

Suddiga mobilfilmer som visar döende och skadade demonstranter kablas ut över världen. Autenticiteten kan ifrågasättas, men när till och med iranska statsmedia rapporterar om dödsoffer finns det anledning att tro att åtminstone en del av bilderna är äkta.

Det finns uppgifter om att skadade demonstranter försöker ta sig till andra länders ambassader, eftersom de möts av regimens män på sjukhusens akut­avdelningar.

Samtidigt som den iranska regimen trappar upp våldet mot demonstranterna intensifieras även ordkriget mot väst.

Men hittills har omvärldens reaktioner varit försiktiga.

Lamt reagerar också Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M), som i förrgår skrev på sin blogg: ”Hur de som protesterat och demonstrerat i Iran kommer att reagera på regimens allt hårdare språk återstår att se. Det är landets egen sak att avgöra sin väg, men vi borde alla ha ett intresse av ett öppnare Iran”.

Nej, Bildt, det finns inte längre någon anledning att tassa på tå inför prästerskapets grymheter.

Kanske hade stöd från väst kunnat bli kontraproduktivt de allra första dagarna efter valet. Nu är demonstranternas och Mousavis ställningstagande mot den sittande regimen så tydligt och våldsspiralen så påtaglig att det inte finns någon anledning för demokratier världen över att vänta med att ge demonstranterna sitt stöd.

Dessa är med all rätt trötta på mullornas maktmissbruk.

Politiker i väst måste engagera sig till stöd för de modiga demonstranterna i Iran.

Idag. I morgon kan det vara för sent.