Årsdagen av Anders Behring Breiviks massaker på Utöya idag är en påminnelse om det öppna samhällets sårbarhet.
Ännu en påminnelse kom i fredags då 12 personer blev offer för en dödsskjutning i Denver i den amerikanska delstaten Colorado.
Ett pärlband av vansinnesdåd löper genom samtidshistorien. Skjutningen i Denver ägde rum bara ett par mil från Columbine där 13 personer sköts ihjäl 1999 vid en attack som har blivit sinnebilden för unga män som löper amok.
Parallellt med vansinnesdåden löper ett band av ideologiska terrordåd. Från morden på John F. Kennedy och Martin Luther King på 1960-talet till den 11 september 2001 och de därpå följande terrorattacker som har kopplats till al-Qaida.
Ibland går inte vansinnet att skilja från ideologin – i dessa grumliga vatten. Men Breivik hör, trots sitt manifest, snarare hemma bland vansinnesverkarna än ideologerna. Att söka politiska eller intellektuella förklaringar till hans mord är därför lönlöst.
Gemensamt har alla dessa dåd att de är attacker på det öppna samhället. Och de utgör utmaningar för det.
I Norge uppsöker numera säkerhetspolisen personer som rapporteras ha extremistiska åsikter för ett samtal. En bloggare som anses ha samhällsfarliga åsikter sitter tills vidare häktad.
Det finns en linje som inte får trädas över i kampen mot extremistiskt våld. Att förhindra varje vansinnesdåd skulle förutsätta ett samhälle som har kontroll över medborgarnas alla tankar, handlingar och känslor. En sådan stat vore totalitär.
Det sårbara öppna samhället har, trots så många attacker, visat en god förmåga att läka.
Det innebär inte bara att traumat sjunker undan. Statens kontroll över befolkningen måste också hitta tillbaka till en rimlig nivå.
Ett samhälle där medborgarnas integritet inskränks grundlöst är sjukt i grunden.