Nyheterna var få på Socialdemokraternas kongress som avslutades igår. Till och
med färre än väntat. Politiskt har dimman inte skingrats nämnvärt inom
partiet sedan Håkan Juholt utsågs till partiledare i fredags.
Att han skulle få kongressens förtroende stod klart sedan tidigare. Och i sitt
första tal i lördags kom han egentligen bara med en riktig nyhet: att han
vill utvärdera pensionssystemet i samråd med fackförbunden och kan tänka sig
att gå till val på att reformera det.
I den frågan tog Juholt dock ett halvt steg tillbaka igår sedan Saco och TCO
nobbat inviten.
Gott så. För även om det kan finnas skäl att se över pensionssystemet är det
olämpligt att göra det till en stridsfråga mellan blocken.
Sacos Anna Ekström ifrågasätter tanken på att samtala med ett parti om
framtidens pensioner.
”Då sätter vi oss hellre i överläggningar med hela pensionsgruppen i
regeringen”, sade hon i Ekot på söndagen.
TCO:s Sture Nordh understryker också att regeringspartierna behöver vara med
om pensionssystemet skall ses över.
På goda grunder. Det är svårt att se någon fråga där en blocköverskridande
uppgörelse är mer motiverad. Systemets utformning kan inte gärna skifta med
majoriteten i riksdagen.
Juholt försäkrar nu att han inte syftat på överläggningar om att förändra,
utan enbart tänkt sig samtal med facken.
”Jag var nog inte tillräckligt tydlig”, sade han i Ekot.
Som om han inte fullt medvetet antytt att regeringen skulle vara ensam om sin
syn på pensionssystemet.
”Vi kan vara oeniga om mycket, men just pensionsöverenskommelsen borde vi
försöka se till att inte spräcka”, framhåller socialförsäkringsminister Ulf
Kristersson (M) i Svenska Dagbladet.
Så sant.
Det var vetskapen om pensionskostnadernas växande andel av bnp som ledde fram
till pensionsöverenskommelsen mellan S, M, FP, KD och C 1994 och det
avgörande riksdagsbeslutet 1998.
Resultatet är ett pensionssystem som – trots sina brister – väcker berättigad
avund i många länder. Det är långsiktigt hållbart och behöver snarare
justeras än göras om i grunden.
Pensionsarbetsgruppen skall snart lägga direktiv för att utreda framtidens
åldersgränser inom pensionssystemet. Det finns mer som behöver ses över.
Till exempel är systemet, med sina olika delar, alltför svåröverskådligt.
Om sådant kunde Juholt ha öppnat för samtal med regeringen. Men han valde det
konfrontativa, framför det konstruktiva och belönades med rungande applåder.
Det är vad som kan förväntas på en S-kongress, men nu tar den politiska
vardagen vid. Redan hörs befogad kritik inom partiet mot Juholts sätt att
närma sig frågan om förändring av pensionssystemet.
”Nystart” var temat för kongressen. Visst var valet av Juholt en början. Men
det lilla nya han hittills har bidragit med gör inte frågorna om
fortsättningen färre.