Centerpartiets väljarstöd har sjunkit från 7,1 procent när Annie Lööf tillträdde som partiledare i september 2011 till 4,8 procent i juli 2012, enligt Skop.
Demoskops siffror från juli visade att Centern har stöd av 3,5 procent av väljarna. Nästan var fjärde person i undersökningen trodde att Lööf kommer att avgå före valet 2014.
Det är inte undra på.
De politiska klyschorna har funnit en vän i Annie Lööf. Utspelen har ofta varit ängsligt färglösa. Andra gånger besvärande ogenomtänkta, som när Lööf ville underlätta för homosexuella män att bli blodgivare.
Inte ens RFSL kunde se någon diskriminering i de nuvarande reglerna, utan försvarade dem.
Med ett förslag om sänkta ingångslöner för unga provocerade näringsminister Lööf ideologiskt. Men istället för att få igång en debatt om den viktiga sakfrågan – arbetslösheten bland unga – blev hon utskälld av oppositionen och fick smäll på fingrarna av statsminister Fredrik Reinfeldt (M).
När det avslöjades att representationen vid Tillväxtverket varit både vidlyftig och i strid med myndighetens regler såg Lööf en chans att visa handlingskraft. Verkets generaldirektör Christina Lugnet fick sparken och Lööf kallade till sig sina övriga myndighetschefer för att läxa upp dem på området representation och redovisning.
Men redan dagen efter sipprade det ut i medierna att Annie Lööf själv har en del frågetecken att redogöra för vad gäller representation och redovisning. Enligt Aftonbladet har Lööfs stab på näringsdepartementet försökt städa undan besvärande fakturor när tidningen började begära ut handlingar.
Att en nota på 21 506 kronor från van der Nootska palatset i Stockholm hamnar fel och går till departementet när i själva verket Centern ska betala är kanske ingen stor skandal.
Inte heller att en statssekreterare under en middag på Villa Bonnier bjuder sina medarbetare på starksprit och betalar genom ett löneavdrag som görs långt senare.
Men det ser inte bra ut att rättelserna görs först när en kvällstidning börjar rota bland notorna.
Frågorna kring Centerns politik väger tyngre.
Ska C vara ett subventionskramande landsbygdsparti eller ett nyliberalt storstadsalternativ? Partiet har hamnat någonstans mitt emellan, i ingenmansland.
Vart tog det gröna vägen? Enligt en mätning i våras har bara 4 procent av väljarna stort förtroende för C i klimatfrågan.
Och vilken roll kan partiet spela inom alliansen? När Annie Lööf under Almedalsveckan bjöd in alliansledarna till sitt hem i Maramö var intresset minst sagt ljumt från de inbjudna.
Det hade nog gjort detsamma om hon hade bjudit in till en flott bjudmiddag på guldkrog. Ett parti utan klar agenda riskerar att göra sig ointressant som samtalspartner.