Rak kurs för folkpartiet

Folkpartiets tvära kast kan sägas hänga ihop med partiets intellektuella profil. Ställningstaganden prövas, ifråga­sätts, omprövas. Så har det varit och nu verkar det vara slut med det. Intellektualismen hos den gamla partiledaren Per Ahlmark verkar inte vara någonting för Jan Björklund.

Björklund är inte kluven, han kör sin linje stenhårt. Skolan fungerar inte som den skall. Det tar tid för invandrare att komma in i samhället. Disciplin, arbetsamhet, assimilation är nyckelorden i det korståg som Jan Björklund deltar i tillsammans med Frankrikes president Nicolas Sarkozy mot arvet från -68.

När han efter en räksupé för första gången igår sommartalade på Marstrand, tog han också upp behovet av identitet, historisk och kulturell förankring i vår globaliserade värld.

Tankarna går till Nicolas Sarkozys nyinrättade ministerium för nationell identitet. Det var med det påfundet som han, enligt honom själv, vann över Nationella frontens främlingsfientliga väljare. Folkpartiet fiskar i samma grumliga vatten.

Frågan om identitet vidrördes bara i Jan Björklunds skrivna tal, som en försäkran om att han inte ändrat ståndpunkt i frågan om det mångkulturella samhället.

I FRA-frågan däremot lovade han att lyssna på ”alla synpunkter”, från folkpartiets referensgrupp som har tillsatts efter den interna kritiken till kritiska partier och debattörer. Det får betraktas som en rejäl omsvängning.

Under Almedalsveckan svarade Jan Björklund på kritiken mot lagen genom att ge regeringen ”två plus” för sin förmåga att sälja in den. Som om det var där problemet låg.

Nu medgav han att lagen kunde bli bättre och bad referensgruppen att inte helt och hållet riva upp förslaget. Han påminde om den norska och danska befolkningen som fick betala ett fruktansvärt högt pris för att de hade ”stått nakna” den 9 april 1940 och varnade för Ryssland och för hotet mot Sverige om en svensk bataljon i Afghanistan skulle fånga Usama bin Ladin.

Men mest ropade han på socialdemokraterna och Mona Sahlin som han vill höra i FRA-frågan och utmana inom forskningspolitiken. Hans självförtroende var så stort att han trodde att alliansen skulle vinna valet 2010.