Regeringskansliet lägger mångmiljonbelopp på hemliga utredningar, skriver
Veckans Affärer. Och syftar på att Rosenbad ibland låter konsulter stå för
utredningsarbetet när det är bråttom att få fram beslutsunderlag.
I artikeln finns indignerade kommentarer om alltifrån jävsrisk till
resursslöseri. Men i grunden handlar det främst om huruvida regeringen gör
ett gott jobb som beställare av konsulttjänster och om den tillvaratar sina
egna utredningsmöjligheter på bästa vis.
Konstitutionellt finns inga hinder för regeringen att anlita konsulter. Det
anmärkningsvärda är, som statsvetarprofessorn Tommy Möller påpekar, snarare
att det finns ett så stort behov av hjälp från externa aktörer.
Enbart konsultföretaget McKinsey har de senaste tre åren fakturerat Rosenbad
för 50 miljoner kronor. Samtidigt har regeringskansliets egen personal på
senare år expanderat kraftigt till cirka 5 000 anställda.
Trots expansionen råder brist på kompetens i långsiktiga strategiska frågor,
vilket Möller ser som en tänkbar förklaring till regeringens behov av
konsulter. Han ser risken för delikatessjäv som ett stort problem – de
privata bolagen kan ha kunder med motstridiga intressen, vilket skapar
gränsdragningsproblem.
Fast i praktiken bör den faran nog inte överdrivas. De stora, internationella
konsultbolag som det i många fall handlar om lever på gott renommé, som
sammanblandning av olika kunders intressen snabbt skulle rasera.
Frågan är snarare om de offentliga medel som läggs på olika slags utredningar
verkligen används optimalt.
När regeringskansliets personalstyrka växer ikapp med konsultnotan finns det
skäl att undra.