Det är nästan komiskt.
Ingen kan väl ha missat att alliansregeringen gjort det till rutin att åka
land och rike runt och lägga fram valda delar av budgeten i förväg.
Uträkningen bakom den taktiken är alltför uppenbar. Att presentera
budgetproppen styckevis och delt förväntas ge maximal – och maximalt
positiv – uppmärksamhet för regeringens politik.
På besök i Huskvarna den 27 mars vek de borgerliga partiledarna ut sig för
pensionärerna. Höjt grundavdrag skall ge landets äldre sammanlagt 5
miljarder kronor i sänkt skatt.
Några dagar senare dök det resande politikersällskapet upp i Malmö. Där
presenterade kvartetten regeringens satsningar på infrastruktur och
storstadsregioner.
Inför besöket var det stort hysch-hysch, vad gästspelet handlade om skulle
hållas hemligt in i det sista.
Spinn, spinn, lät PR-maskineriet.
Men det mesta visade sig vara halvgammal skåpmat, hämtat ur
infrastrukturpropositionen från 2008.
Samma dag lät regeringen meddela att det blir höjt flerbarnstillägg i
barnbidraget om totalt 700 miljoner kronor, en särskild sommarjobbssatsning
för skolungdomar och mer pengar till sommarskolor.
I förrgår kungjorde finansminister Anders Borg (M) att regeringen i sin
vårproposition gör bedömningen att det extra statsbidraget till kommunerna
kan dras in efter årsskiftet, tack vare att konjunkturläget förbättrats –
inte minst genom regeringens framsynta ekonomiska politik, antydde Borg.
Spinn, spinn lät PR-maskineriet.
Så nog läcker det alltid. Men det är klart, det centrala ordet i Lars
Lindblads uttalande är ”okontrollerbart”. Regeringen vill själv bestämma vad
som skall sippra ut och när.
Mer komik.
I Svenska Dagbladet igår uppgavs att riksdagspartierna enats om att
vårbudgeten skall hållas hemlig fram till den dag den presenteras, det vill
säga på torsdag.
”Jag förutsätter att det inte blir några presskonferenser förrän propositionen
lämnas till riksdagen i år”, förklarade riksdagens talman Per Westerberg (M).
Fast igår förmiddag var Anders Borg i farten igen. På en presskonferens
presenterade han vårbudgetens fördelningspolitiska bilaga.
Som talman har Westerberg anledning att vara irriterad. Riksdagen är landets
främsta beslutande politiska församling. Dess ledamöter bör få tillgång till
regeringens budgetförslag först av alla.
Det finns också goda argument för att budgeten bör presenteras i sin helhet
vid ett tillfälle så att det blir möjligt för såväl politiker som medier och
allmänhet att få en samlad bild av regeringens ekonomiska politik.
Alliansregeringens budgetinkontinens är PR-mässigt förståelig men demokratiskt
förkastlig.