Skuldkrisen rasar vidare. För de värst utsatta länderna riskerar läget alltjämt att bli akut och Internationella valutafonden, IMF, spår en mindre recession i euroområdet i år. Inte konstigt då att debatten på många håll i Europa är brännande om hur den framtida finans- och penningpolitiken bör utformas.
Sådana diskussioner – om än svalare – förs även i Sverige och blev lite hetare när SNS Konjunkturråds nya rapport presenterades igår. I Enkla regler, svåra tider argumenterar rådet för att utöka Riksbankens uppdrag.
Det är utmärkt att frågan lyfts även om slutsatsen inte är helt övertygande.
Inte minst till följd av ett gott finanspolitiskt ramverk befinner sig Sverige nu i ett – med europeiska ögon sett – avundsvärt ekonomiskt läge. Statsskulden har krympt på senare år och nådde i fjol en så låg nivå att marknadsaktörer klagade på brist på svenska statspapper.
Ändå är överskottsmålet fortsatt motiverat under de närmaste åren, anser Konjunkturrådet. Det befintliga finans- och penningpolitiska ramverket anses överhuvudtaget fungera väl.
Men bra kan behöva bli bättre. Arbetslösheten är för hög och den stora svenska banksektorn gör Sverige särskilt sårbart för finansiell turbulens. Då bådar det inte gott att det finns oklarheter i ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter då det gäller att värna den finansiella stabiliteten.
Konjunkturrådet har rätt i att Riksbankens befogenheter behöver förtydligas. Förslaget att samtidigt ge Riksbanken utökat ansvar är däremot tveksamt.
Konjunkturrådet anser att en särskild stabilitetskommitté bör inrättas inom Riksbanken och ges fullt ansvar för den övergripande finansiella stabiliteten. Den föreslås bli fristående från en penningpolitisk kommitté med ansvar för inflationsmålet. Tanken är dock att kommittéerna ska samråda och ha vissa gemensamma ledamöter.
Nog låter det som upplagt för sammanblandning av roller och hänsyn.
Riksbankens uppdrag är idag lika tydligt som det är viktigt:
Att hålla inflationen på en låg, stabil nivå samt säkra ett välfungerande betalningssystem. Det kan gott stanna vid det.
Visst behöver ansvarsfördelningen mellan myndigheterna klargöras. Det får inte råda minsta osäkerhet om vem som ska göra vad för att slå vakt om fortsatt finansiell stabilitet. Möjligen behövs en ny aktör som övervakar den finansiella utvecklingen som helhet och ser till att berörda myndigheter känner till och sköter sina uppgifter.
Men Riksbanken bör fortsätta att fokusera helt på de uppgifter den redan har. Håll ögonen på penningvärdet.