Och lovade istället höghastighetståg. För lånade pengar.
Jättelika järnvägsinvesteringar behövs för att värna konkurrenskraft och
sysselsättning i landet, menar de rödgröna.
Vid ett regeringsskifte iscensätts, enligt planerna, den största utbyggnaden
av järnvägen sedan 1800-talet. Bland det särskilt högprofilerade märks
höghastighetståg mellan Stockholm och Linköping samt mellan Göteborg och
Borås. Det lovas också byggstart för Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå,
medan skåningar får nöja sig med att utbyggnaden av södra stambanan snabbas
på.
Notan för hela kalaset fram till 2021 hamnar på 120 miljarder kronor – dubbelt
så mycket som regeringen vill satsa på järnväg. Därutöver vill de rödgröna
lägga lika mycket pengar på vägar som de borgerliga.
”De har enormt mycket mer pengar än vi och då väcks frågan: Hur finansierar de
detta?”, säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i en kommentar.
Förutom lån skall kilometerskatt på lastbilstransporter och trängselskatt på
Essingeleden bidra till finansieringen. Kommunerna skall också vara med och
betala en del.
Det saknas inte statsfinansiella risker i sammanhanget. Risker värda att ta?
Möjligen om projekten faktiskt moderniserar och klimatanpassar det svenska
transportsystemet i den utsträckning som de rödgröna hävdar. Men det är
högst tveksamt.
Enligt professor Jan-Eric Nilsson vid Statens väg- och
transportforskningsinstitut skulle det absolut inte bli några miljövinster
med höghastighetståg. Sverige är helt enkelt för stort och glesbefolkat.
I fjol avrådde Nilsson i en rapport till regeringen från att ”i klimatets namn
plöja ner hundratals miljarder kronor i olönsamma järnvägsprojekt”. För att
något skall vara samhällsekonomiskt motiverat bör det gynna många till en
rimlig kostnad, resonerar han.
Med all rätt.
Fast oppositionspartierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet – lär inte lyssna på det örat. Järnvägssatsningarna är ett led
i deras strävan att styra medborgarna – bort från flyg och bilar i riktning
mot tåg och bussar.
Som om transportslagen, och inte deras utsläpp, vore de verkliga problemen.
Var finns teknikoptimismen?
Till 2021 kan det hända mycket i utvecklingen av klimatvänliga drivmedel.
Redan sägs försök med biobränsle till flygplan ha gett lovande resultat.
Det är inte svårt att se viktigare satsningar för samhällsekonomin och
klimatet än gigantiska järnvägsprojekt. Men de rödgröna verkar oförmögna att
se på infrastrukturen med annat än ideologiska glasögon.