Partiets senaste hugskott är en bonuscheck till nyblivna föräldrar.
Barnafödandet skall stimuleras. KD lockar med 10 000 kronor i premie för
varje nyfött barn.
”Vi vill hitta morötter och har tittat på hur man gör i andra länder. Många
har en sådan här barnbonus”, säger Anders Sellström, ordförande i den
arbetsgrupp som inför valet 2010 skall ta fram Kristdemokraternas nya
familjepolitik, i gårdagens Svenska Dagbladet.
Att skaffa barn innebär – rent krasst – även ett stort ekonomiskt åtagande. Så
stort att 10 000 kronor förmodligen varken gör från eller till.
Förslaget om bebisbonus andas populism, plojpolitik. Kanske är syftet främst
att ett parti med obehagligt liten marginal till riksdagens
fyraprocentsspärr vill erinra om sin existens.
Samtidigt är det en nyttig påminnelse om att KD:s familjepolitik inte är
seriös: paradnumret genom decennier har varit kvinnofällan vårdnadsbidrag.
Partiets inflytande i dessa frågor bör begränsas till ett absolut minimum.
Men kanske kommer det största hotet mot Sveriges trots allt progressiva
familjepolitik inte från KD utan från EU.
Igår berättade Ekot om ett EU-förslag som innebär att den del av
föräldraledigheten som bara kan tas ut av mamman förlängs från dagens 14
veckor till 18. Det skulle försämra jämställdheten eftersom svenska pappors
möjlighet att ta föräldraledigt i så fall begränsas i motsvarande grad.
Sverige är en av flera medlemsstater som protesterar mot förslaget.
”Det är lika viktigt att pappan ges möjlighet att vara hemma när man har fått
ett nytillskott i familjen. Det skall också vara något som familjen själv
bestämmer över”, säger statssekreterare Eva Uddén Sonnegård på
arbetsmarknadsdepartementet till Ekot.
Helt rätt.
Ett grånande Europa behöver föryngras. Men födelsetalen inom EU ligger runt
1,5 i genomsnitt. Om befolkningen inte skall minska – invandring borträknad
– måste varje kvinna föda i genomsnitt 2,1 barn.
Under 2007 låg Sverige enligt SCB på 1,88 barn per kvinna. Jämfört med de
flesta andra länder i EU har Sverige det väl förspänt. Den viktigaste
förklaringen är familjepolitiken: en generös föräldraförsäkring och bra
förskola för alla.
Visserligen har exempelvis Tyskland börjat ta efter Sverige med pappamånad och
utbyggd förskola. Men i stora delar av EU härskar fortfarande en
konservativ, av religiösa föreställningar färgad syn på familjen och på
könsroller; en politik som doftar 50-tal där ansvar för hem och barn vilar
på kvinnan.
Det finns goda skäl för övriga EU att ta efter svensk familjepolitik;
definitivt inga skäl för Sverige att vrida klockan tillbaka.
Regeringen måste stå på sig. Ge Bryssel ett klart besked:
Rör inte vår familjepolitik.