Glöm Malmö. Tänk bort rikets tredje stad för några ögonblick och fokusera på
själva företeelserna.
Morden. Våldet. Hoten.
Då ökar chansen att hela Sverige kraftsamlar för att möta en vidrig brottsvåg.
Till gagn för alla medborgare, i alla svenska städer. Inte minst Malmö.
Åtskilligt har gjorts men mycket återstår att göra. Det var ett tema i
debatten, som var begärd av Socialdemokraterna – och det kan gott sägas:
Sällan har Morgan Johansson (S) från Lund, ordförande i justitieutskottet,
kommit så till sin rätt som på fredagen.
Johansson konstaterade att våldet i Malmö egentligen inte är en Malmöfråga
utan en ”del av ett nationellt mönster”. Alltså måste lösningarna komma från
riksdagen, Sveriges lagstiftningsorgan. Han resonerade lugnt och städat.
Framförallt var han konkret.
S vill se snabba åtgärder mot den organiserade brottsligheten. Det handlar om
bättre nationell styrning av polisens arbete mot brottsgängen, men också om
högre straff för grova vapenbrott, större möjligheter för polis att
telefonavlyssna och för tullen att prioritera vapen och göra ID-kontroller.
Hördes några nya idéer för att möta gängkriminaliteten?
Det mesta har hörts förr, men S-tanken på en utslussningspeng för dem som
släpps ur fångvården och ska återanpassas i samhället gav en smålustig
ordväxling. Johan Linander (C) invände att det inte känns direkt
högprioriterat att ge mer pengar till brottslingar – men Morgan Johansson
kontrade med att pengarna ska gå till kommunens socialtjänst, kanske för att
ordna boende åt den frisläppte.
Sverigedemokraternas paket med åtgärder, som att beslagta kriminellas
lyxbilar, känns högst tvivelaktigt. Att tumma på bärande rättsprinciper är
fel sätt att bekämpa brott.
Både Caroline Szyber (KD) och Maria Ferm (MP) uppehöll sig vid sociala
faktorer, föräldrars engagemang, klyftor i samhället och förebyggande
åtgärder.
I det ljuset var det intressant att justitieminister Beatrice Ask (M) dundrade
att organiserad brottslighet inte handlar om småungar och klotter, utan om
nätverk av specialister på sattyg, proffskriminella med en medelålder kring
38 år.
Och, för att lyfta blicken:
När New York på mindre än en generation fick ner antalet mord, rån och inbrott
med mer än 80 procent var det utan stora strukturella reformer som ekonomisk
utjämning, skrev Berkeleyprofessorn Franklin E Zimring i
vetenskapstidskriften Scientific American i somras. Det handlade om mer
jordnära polisreformer.
Nära idealet kom väl Johan Pehrson (FP), som vill möta elvaåriga rånare med en
samhällelig Lovikkavante och äldre förhärdade kriminella med en stålhandske.
För handskas med problemen, det måste Sveriges politiker. Nu.