Men är det så enorma skillnader mellan de två blockens politik?
Inte av de rödgrönas skuggbudget att döma. Av regeringen Reinfeldts samlade
jobbskatteavdrag på 71 miljarder kronor accepterar de rödgröna numera 69
miljarder.
Mycket skrik för lite ull, sade kärringen som klippte grisen.
Om dessa tre miljarder är vad Sahlin kallar ”en annan färdriktning för
Sverige” är hon nog på villovägar.
Högljudd retorik är en sak, faktisk politik en annan.
Detta är den spelteoretiska konsekvensen av två hårt cementerade block.
Alternativen lägger sig i mitten, nära varandra, de stjäl vinnarfrågor av
varandra, de fruktar att sticka ut.
Blocken blir i vissa fall till förväxling lika.
Niklas Ekdal, debattör och tidigare politisk redaktör på Dagens Nyheter, skrev
igår på DN Debatt att retoriken är en förolämpning mot medborgarna. Som när
en socialdemokratisk önskan om en bortre parentes i sjukförsäkringen
beskrivs som ansvarsfull medan en parentes hos de borgerliga kallas
”stupstock”.
Ekdal har en poäng. När Socialdemokraterna och Moderaterna demoniserar
varandra, trots ofta ganska små skillnader i sak, öppnar det för
politikerförakt och framgångar för bisarra småpartier.
Det är bättre att de etablerade partierna vågar ta ut svängarna, vågar lufta
sina idéer. Och sedan samarbetar när det behövs.
Ty det finns några centrala områden i politiken där de stora partierna bör, ja
måste, samverka i nationens intresse. Den breda parlamentariska uppgörelsen
från 1994 om ett nytt pensionssystem visar att det går.
Villkoren i de tunga socialförsäkringarna, som sjukförsäkringen, bör ligga
fast över tid. Ett nytt ramverk på skatteområdet kan behövas. Måhända även i
skolans värld kan ett blocköverskridande samarbete ge den arbetsro och de
fasta spelregler som Sverige behöver.
Det finns visst skillnader mellan partierna. Det kan gälla synen på EU,
a-kassan, kärnkraften, järnvägarna eller kulturen. Låt skillnaderna synas
och höras, men överdriv inte djupet i vallgraven.
På första maj sade en socialdemokrat i Falkenberg, enligt Expressen, att
regeringen Reinfeldt ”är precis som en kvinnomisshandlare. Man slår och ber
och slår igen”.
”Vänsterkartellens politik skulle sänka den svenska landsbygden”, hävdade tre
KD-riksdagsledamöter igår, på fullt allvar.
Den borgerliga regeringens ”orättvisa skatteförändringar har bara skapat
klyftor”.
Lite större varsamhet med orden skulle inte skada.
Allting har sin tid. S, MP, M, KD, C och FP kan komma att behöva varandra.
Efter den 19 september.