Norge befinner sig i chocktillstånd.
”Det här är den mest dramatiska dagen i Norges historia efter andra
världskriget”, sade stortingsledamoten Geir Bekkevold, Kristelig folkeparti,
till TV-kanalen NRK strax efter den våldsamma explosion som i går
eftermiddags ödelade delar av centrala Oslo.
”Jag skälver, det är svårt att förstå att detta har hänt”, sade Ingvill
Dybfest Dahl, reporter på Verdens Gang, till Studio Ett.
Terrorangreppet – norsk polis bekräftade tidigt igår kväll att det verkligen
rörde sig om ett terrordåd – riktades direkt mot Norges politiska hjärta.
Bomben detonerade invid den byggnad i regeringskvarteren där statsminister
Jens Stoltenberg, Arbeiderpartiet, har sitt kontor, och orsakade en enorm
förödelse flera kvarter därifrån.
Sju människor ska, enligt norsk polis, ha omkommit och ett stort antal ha
skadats i attacken.
Bara ett par timmar efter bombdådet utbröt skottlossning på de norska
socialdemokraternas ungdomsförbunds, AUF:s, läger utanför Oslo, ett läger
där Stoltenberg skulle ha hållit tal idag. Vittnen talade om flera dödade
och skadade.
Polisen uppgav att skottlossningen visade hur oöverskådlig situationen är och
uppmanade människor att stanna hemma tills situationen var under kontroll.
”Det är en väldigt allvarlig situation”, konstaterade statsministern som
samlat regeringens krisråd. Av säkerhetsskäl ville han igår kväll inte uppge
var han befann sig.
Spekulationerna om vem som låg bakom dåden och vilka motiven kunde vara tog
fart omedelbart. Men oavsett vad svaren på dessa frågor är visar sprängdådet
hur oerhört sårbar en öppen demokrati är.
Och att ingen går säker för terrorismen.
Trots alla säkerhetsåtgärder som vidtagits efter terrorattackerna i USA den 11
september 2001 är det svårt för en demokratisk regering att effektivt skydda
sig och sina medborgare mot dem som vill orsaka kaos, skräck och förödelse.
Någon förhöjd hotbild mot just Norge fanns inte. Enligt polisen fanns heller
inga tecken på eller misstankar om att ett terrordåd var på gång.
Ändå drabbades landet.
I Sverige har polisen skärpt bevakningen av vissa offentliga byggnader efter
dådet i Norge. Men hotnivån när det gäller terrordåd förblir oförändrad
tills vidare.
Det är klokt. Panik är terroristernas mål.
Det kan tyckas anmärkningsvärt att det är möjligt att oupptäckt placera en så
kraftig sprängladdning så nära ett lands högsta politiska ledning.Men vad är
alternativet? Regeringskanslier dolda bakom höga murar, med taggtråd och
rigorösa säkerhetskontroller?
I alla de nordiska huvudstäderna kan vem som helst promenera fritt intill
riksdagshus och regeringsbyggnader. Makten finns mitt bland folket – inte på
behörigt avstånd.
Det är en ordning att slå vakt om.