Condoleezza Rice, USA:s utrikesminister, kommer enligt uppgifter i gårdagens
Financial Times att rekommendera ett amerikanskt återkallande av ett viktigt
avtal om kärnkraftssamarbete med Ryssland.
Anledningen är att den ryska ledarduon, president Dmitrij Medvedev och
premiärminister Vladimir Putin, förbluffat omvärlden genom en ogenerad
maktdemonstration i Georgien.
Igår röstade det ryska parlamentets två kammare, federationsrådet respektive
statsduman, för att Sydossetien och Abchazien skall erkännas som
självständiga stater. Besluten är inte bindande för president Medvedev, men
röstsiffrorna ger en antydan om att riktningen är utstakad:
Rösterna fördelade sig 130–0 respektive 447–0.
Enligt Georgiens president Micheil Saakasjvili innebär Rysslands erkännande
ett försök att ”med tvång förändra Europas gränser”. Mycket talar för att så
är fallet.
Igår kom också det oroväckande beskedet från president Medvedev att han anser
det ”rimligt att redan idag diskutera Transnistrien-problemet”.
Det som avses är utbrytarregionen i östra Moldavien, Dnestrrepubliken, som i
huvudsak bebos av etniska ryssar. Enligt Medvedev kan en ”lösning” vara nära
förestående.
Finlands utrikesminister Alexander Stubb har med rätta konstaterat att
utvecklingen i Georgien visar att Ryssland både vill och kan använda sin
vapenmakt som ett utrikespolitiskt redskap.
Hur skall då Europa förhålla sig till Rysslands bristande respekt för det
internationella samfundets principer?
Sveriges utrikesminister Carl Bildt (m) vill hjälpa och stabilisera Georgien,
och framhåller att EU bör ta på sig den ledande rollen.
”Nato har sin roll – men den är mer begränsad”, skriver utrikesministern på
sin blogg.
Så har försvarsalliansen Nato också visat sig vara mer eller mindre tandlös i
Georgienkonflikten.
EU:s problem är dess senfärdighet, exemplifierad av att Frankrikes president
Nicolas Sarkozy aviserat att ett toppmöte om Georgien skall hållas den 1
september.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som igår dryftade den ryska krisen på
besök i Stockholm, har lagt om kursen och bland annat yttrat att Georgien är
välkommet i Nato.
Men att EU:s mest tongivande länder först nu intar en mindre överslätande
attityd i förhållande till auktoritär maktpolitik i Moskva är – som
utvecklingen visar – så dags.
Amerikansk nödhjälp bestående av filtar, flaskvatten och barnmat har redan
anlänt i Georgien.
Att läget stabiliseras ligger i Europas intresse. EU har en plikt – som
brådskar.