Somliga säger att Gud gav människan två öron men bara en mun för att vi skulle lyssna mer och prata mindre.
Uppenbarligen har många politiker tagit det talesättet som ett uttryck för klokskap.
Miljöpartiet tänker möta väljare. Och lyssna. De gröna ska under denna mandatperiod, i projektet Vi finns där du finns, låta 250 000 människor påverka partiets politik.
MP vill vara ”Sveriges mest öppna parti”.
Nya Moderaterna är – i allmänintressets och pragmatismens namn – ständigt redo att slänga sin politik överbord om opinionsvindar vänder. I torsdags lanserade M en välfärdsgrupp, Trygga tillsammans, i syfte att ”förnya politiken”.
Moderaterna vill vara det breda, samhällsbärande partiet.
Längst går nog Centern, som i onsdags presenterade Framtidsbygget, ett projekt på nätet där alla – även icke medlemmar – får vara med och skriva partiets nya idéprogram.
Centerns ambition är att vara ”Sveriges mest öppna parti”.
Utvecklingen är förståelig. Partierna tappar medlemmar och partiidentifikationen minskar. Kring 1960 såg sig 53 procent av väljarna som starkt övertygade anhängare av något parti, ett halvt sekel senare var det 15 procent.
Dessutom går modern kommunikation mot mer interaktivitet, politiken sker oftare i en sorts samtalsdemokrati.
Så nämnda utspel kan vittna om lyhördhet. Men de kan också spegla att vilsna partier desperat ber om nya idéer när de gamla håller på att ta slut.
Att lyssna är bra.
Men om ett parti saknar såväl en tydlig ideologi som bärkraftiga idéer bör kanske avvecklingslinjen inte uteslutas. Politiker måste vilja något, vilja förändra samhället i någon riktning.
Munnen har du, skrev Gullan Bornemark, fått för du ska tralla.
Så sjung ut nu, politiker. Vad vill ni egentligen?