Olämpligt, smaklöst, klandervärt. Exkluderande, historielöst och rasistiskt.
Så beskrivs det uppmärksammade och polisanmälda skämtet med en påhittad
slavauktion under en fest på Hallands nation i Lund.
Den som ger sig ut att gå på humorns lina måste tåla kritik. Skämtet kan falla
platt till marken – humor är ett risktagande.
I ett inlägg som idag publiceras på Aktuella frågor på nätet ber Fabian
Larrosa Pardo, förman vid Hallands nation, om ursäkt. Han skriver att han
uppfattade att de individer som klätt ut sig gjort det ”som en kritik mot
den vita mannens behandlande av andra raser”.
”Jag missade ’auktionen’, precis som det Quratel – nationens verkställande
utskott – som nu fått ta emot hatbrev och hatmejl i flera dagar”, skriver
Larrosa Pardo.
Toleransen tycks sitta trångt.
Mycket olustig är också den handling som någon gjort sig skyldig till vid
Malmö högskola:
I en kopiator på biblioteket har ett rasistiskt bildmontage tryckts upp
föreställande den medlem i Afrosvenskarnas riksförbund som polisanmälde den
påhittade slavhandeln.
Detta är långt över gränsen för vad någon individ skall behöva tåla.
I Sverige borde försvaret för yttrandefrihet och öppenhet sitta i ryggmärgen:
Det är en rättighet att skämta.
Och det är en rättighet att kritisera dåliga skämt.
Många försök till humor kommer i framtiden att misslyckas, och många människor
kommer även i framtiden att bli förolämpade.
”Skämt” som innebär hets mot folkgrupp eller förtal skall ingen finna sig i.
Men plumpa skämt och usel satir kan inte förbjudas.
Gränsen för den humor som kan tillåtas har inget att göra med om ett skämt är
”roligt” eller inte. Och det går inte att på förhand avgränsa vilka ämnen
som är tabu att skämta om.
Det finns intelligent humor till och med om nazister och judar. Men
självfallet kan få humorister jämföras med Robert Gustafsson, Ricky Gervais
och medlemmarna i Monty Python.
Om friheten att försöka skämta inskränks – då väntar rädsla, självcensur,
tystnad.
Det är allvar.