Igår träffade utrikesminister Carl Bildt (M) anhöriga till de båda svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, dömda till elva års fängelse i Etiopien för terroristbrott.
Svenskarna har valt att söka nåd istället för att överklaga.
Ett svårt val, men förmodligen klokt.
Deras öde ligger därmed i den etiopiska regimens händer.
Så har det i praktiken varit hela tiden. Beslutet att be om nåd har bara gjort detta uppenbart.
Regimen hade kunnat ingripa under hela denna process, från det att svenskarna greps till den dag domen föll.
Eller rättare sagt, regimen ingrep, men till Schibbyes och Perssons nackdel.
Genom uttalanden från premiärminister Meles Zenawi gavs domstolen en vink om att svenskarnas fall borde betraktas som just terroristbrott och inget annat.
Så får det inte gå till i ett land som vill betraktas som en rättsstat. Därför är det rätt att kalla rättegången politiskt styrd, en skådeprocess.
Vad som däremot redan tycks ha förändrats genom beslutet att gå nådevägen är tonläget.
”Etiopien har en tradition av benådning och det är den som vi sätter vår tilltro till nu”, sade Greta Rydermark Schibbye, Martin Schibbyes syster, i en kommentar.
De som vill benådas måste ödmjuka sig, deras anhöriga likaså. Nu gäller att tala väl snarare än sant om den etiopiska regimen. Det kan ingen klandra dem för.
I ett uttalande igår krävde bland annat Tidningsutgivarna och Journalistförbundet att regeringen ”agerar kraftfullt och tydligt” mot Etiopien. Det är vad dessa organisationer måste säga.
Verkligheten är dock komplicerad.
Inte heller den svenska regeringen och Utrikesdepartementet har stort annat val än att tala mjukt, i alla fall offentligt.
Detta är inte rätta tillfället att ta till brösttoner om Etiopiens bristande rättssäkerhet och väldokumenterade förakt för mänskliga rättigheter. Det är inte läge att hota med sanktioner och indraget bistånd.
Det är dessutom tveksamt om de kort Bildt har på hand är starka nog att imponera på den etiopiska regimen.
De två svenskarna blev brickor i ett stort politiskt spel.
Regeringen Zenawi vill krossa oppositionen och skrämma etiopiska journalister till tystnad. Behandlingen av Schibbye och Persson är en varning riktad framför allt till utländska journalister: inte heller ni går säkra ...
Därför handlar fängslandet om något mer och större än två svenska journalisters öde, det handlar om framtiden för demokrati och mänskliga rättigheter i Etiopien.
Spelet är också geopolitiskt. Etiopien är en viktig allierad för USA men även för EU i kriget mot terrorism och militant islamism. Försöker Sverige sätta hårt mot hårt är Meles Zenawi med andra ord en man med ett och annat ess i rockärmen.
Som historikern Tekeste Negash påpekade i Studio Ett häromkvällen har regimen nu skickat en signal till omvärlden. De fångna svenskarna har därmed fyllt sin funktion. Om de hålls kvar i fängelse kan de istället bli en belastning. Därför finns det goda chanser att nåd ska beviljas.
Nåd är aldrig samma sak som rätt. Men livet är sällan rättvist.