Öst står mot väst, gamla medlemsstater mot nya, fattiga mot rika. Orsaken är
den ekonomiska krisen.
Igår sammanstrålade EU:s ledare i Bryssel för att vid ett extrainkallat,
informellt toppmöte försöka reda ut och dämpa motsättningarna.
”Här är inte läget att nu bli osams. Koordinering och pragmatism måste vara
kodorden i dag”, sade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) på väg in till
mötet.
En av de främsta orsakerna till de upprörda känslorna är Frankrikes stödpaket
till landets bilindustri. Renault och Peugeot-Citroën skall få statliga lån
på 6 miljarder euro. Paketet fick i lördags EU-kommissionens välsignelse.
Utformningen av stödet anses inte innebära protektionism eftersom lånen till
biltillverkarna inte är förknippade med villkor om var tillverkningen skall
ske eller att franska underleverantörer skall prioriteras.
Men i Tjeckien och Slovakien, där en stor del av de franska biljättarnas
produktion är förlagd, anar man oråd. På förekommen anledning, med tanke på
den franske presidenten Nicolas Sarkozys uppmärksammade tal för några veckor
sedan, som tolkats som en uppmaning till den franska fordonsindustrin att
flytta hem tillverkningen till Frankrike. I Slovakien byggs en miljon bilar
om året: för Peugeot men också för Volkswagen och Kia. 40 procent av landets
bruttonationalprodukt, bnp, genereras av bilindustrin.
Inför mötet förslog den ungerska regeringen att EU skulle inrätta en särskild
fond på 160-190 miljarder euro för att stödja de östeuropeiska
medlemsstaterna. Men fler stödfonder är inte den bästa lösningen. Viktigare
är att hålla fast vid principerna om en fri och öppen marknad för varor och
tjänster och förbud mot handelshinder, inte minst olika former av
subventioner och regelverk som snedvrider konkurrensen inom EU.
När jobben försvinner, skatteintäkterna minskar, tillväxten blir negativ,
finansmarknaden mer eller mindre går i stå och oroliga väljare kräver
åtgärder är det lätt att glömma varför EU bildades, det blir svårt att hålla
fast vid principerna.
Det är i kärva tider som sammanhållningen prövas. Det är då solidariteten är
viktigare än någonsin.
Att snävt se till egna kortsiktiga intressen riskerar att på längre sikt göra
alla fattigare. Risken är att protektionism möts med mer protektionism. Det
gäller inom EU såväl som i ett globalt perspektiv.
Den ekonomiska kris som världen och Europa av allt att döma bara sett början
på har förutsättningar att bli den europeiska unionens största och svåraste
utmaning hittills.