1988 var det säldöden som hjälpte Miljöpartiet att kravla sig över riksdagens
fyraprocentsspärr.
På tvivelaktiga grunder visade det sig – den mystiska massdöden bland sälar,
som plötsligt slog till längs svenska kuster mitt under brinnande
valrörelse, orsakades av en virussjukdom och inte av miljögifter.
1998 var det maxtaxan på dagis. Förslaget, som Socialdemokraternas ledare
Göran Persson slängde in i valrörelsens elfte timme, bidrog sannolikt till
att dämpa ett hotande valfiasko för S.
Strax före valet 2002 lyfte det dittills nederlagstippade Folkpartiet som en
raket i opinionsmätningarna, efter krav på språktester för invandrare som
söker svenskt medborgarskap. Partiet hade länge legat och guppat kring 4
procent, och riskerat att ramla ur riksdagen, men spurtade de sista veckorna
och fick 13,4 procent av rösterna i valet.
I årets valrörelse är det flera partier som sökt med ljus och lykta efter den
där frågan som skall få allt att vända. Kanske har Sverigedemokraterna råkat
hitta den.
SD har hittills haft svårt att få genomslag i valrörelsen. Av naturliga skäl.
I valrörelsens stora frågor – ekonomin, jobben, skolan, välfärden – saknar SD
en sammanhängande egen politik. Oavsett frågeställning är partiets svar
detsamma: stoppa invandringen.
Men invandringsfrågan är inte någon valvinnare. I en opinionsmätning från
Synovate nyligen var det bara 2 procent av de tillfrågade som räknade
invandringen bland valets viktigaste frågor.
Partiet har också missgynnats av att fokus i valdebatten i så hög grad hamnat
på den jämna och spännande kampen mellan två tydliga regeringsalternativ: de
rödgröna mot alliansen. Ju mindre gapet mellan blocken är, desto viktigare
blir det för väljarna att använda sin röst till att påverka utgången i
matchen om regeringsmakten.
Det har krympt utrymmet för partierna i periferin.
Men något har hänt. I väljarbarometern från Synovate som Sydsvenskan och DN
publicerar idag landar SD på 6,0 procent, klart över riksdagsspärren. Det är
en uppgång med 1,3 procentenheter sedan den senaste mätningen för några
dagar sedan, och med 2,6 procentenheter sedan mitten av augusti.
SD tycks – som väntat – tjäna på den missriktade censurdebatt som uppstått
efter att ansvarig utgivare för TV4 valt att stoppa partiets valfilm, med
hänvisning till att filmen utgjorde hets mot folkgrupp.
SD fick eldunderstöd från Dansk folkeparti i Danmark men också från
representanter för danska regeringspartierna Konservative och Venstre, som
ville sända valobservatörer till Sverige.
Reaktionen var löjeväckande och vittnar om okunnighet om det svenska systemet.
Det hindrar inte att debatten gav draghjälp åt ett parti som älskar att
framställa sig som tystat och trakasserat.
Sälarna dog inte på grund av utsläpp. Språkkravet var en struntfråga. Och
någon censur är SD inte utsatta för.
Men vem har sagt att politik alltid handlar om förnuft?