För en vecka sedan nåddes ännu en i raden av uppgörelser mellan Danmarks
regering och främlingsfientliga Dansk folkeparti. Åter gällde det
invandringen. Bland annat skall det införas ett särskilt poängsystem för att
skilja mer och mindre integrationsbenägna invandrare åt.
De som samlar hundra poäng skall kunna få permanent uppehållstillstånd efter
fyra år. Idag är gränsen sju år. För sjuttio poäng krävs godkänt i danska,
tre års sysselsättning och lika lång tid utan socialbidrag. Resterande
trettio kan erhållas till exempel genom prov i dansk kultur och historia,
engagemang i föreningar med mera.
Drivkrafter i all ära – det är ett cyniskt system. En utgångspunkt tycks vara
att integrationen skulle fungera om fler invandrare bara lade manken till.
Som om alla de, inte sällan traumatiserade, flyktingar som berörs har
möjlighet och förmåga att snabbt etablera sig i landet. Och som om de alltid
mottas med öppna armar i olika samhälleliga sammanhang.
Danmarks invandringslagar skärps samtidigt på en rad andra punkter och
invändningarna från oppositionen är få. Så har den danska debatten under det
senaste decenniet också sett ut som den gjort.
Sedan Dansk folkeparti inledde sitt samarbete med regeringen 2001 har partiet
i allt högre grad fått sätta den migrationspolitiska agendan. Dess
självklara fokus – den skyddsbehövande flyktingen – har i mångt och mycket
förlorats.
Kan något motsvarande hända i Sverige?
Politiska likheter är inte svårfunna mellan Dansk folkeparti och
Sverigedemokraterna, som nu går till val på att minska invandringen med 90
procent.
Fast lyckligtvis är det i början av valåret fortfarande ingenting som tyder på
bredare genomslag för SD:s politik ens om partiet skulle komma in i kammaren.
Riksdagspartierna är i grunden överens om att flyktingar som har giltiga
asylskäl skall få stanna i Sverige och vill verka för bättre integration.
Sverigedemokraterna försöker dra växlar på den enigheten.
”De flesta svenskar erkänner idag att svensk invandrings- och
integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande.
Sverigedemokraterna är det enda partiet som vågar säga detta öppet”, står
det på SD:s hemsida.
Visst finns det tydliga integrationspolitiska brister. Men det SD misstar för
räddhågsenhet är i själva verket en strävan att upprätthålla humanitet och
anständighet i debatten. Just den strävan som alltjämt får Sundet att
framstå som en migrationspolitisk vallgrav.