”Vi får inte frysa ut Sverigedemokraterna. Vi måste tala med dem”, förklarar
Tommy Olsson, gruppledare för kd i Karlskrona, i senaste numret av
Kristdemokraten.
Resonemanget verkar bygga på identifikation snarare än analys:
”Det är inte så ruskigt länge sedan man försökte frysa ut ett litet kds som
låg runt fyra procent.”
I Olssons kommun, styrd av allianspartierna och miljöpartiet, mer än
fördubblade Sd sina mandat i förra valet. Därmed fick de en
vågmästarställning och nådde en uppgörelse med den moderatledda femklövern,
skriver tidningen.
Samma sak har skett i en rad andra kommuner.
Olssons hållning tycks ha bred uppbackning i befolkningen. Sju av tio väljare
anser att övriga partier skall föra något slags dialog med Sd, visar en
undersökning från Synovate.
Naturligt? Kanske.
I kommunerna är avståndet mellan väljare och valda mindre än på riksplanet.
Sakfrågor handlar mer om konkreta vardagsproblem än ideologi. Dessutom är
Sverigedemokraterna del av en nationalistisk kraft som vinner mark i hela
Europa. Varför då särbehandla detta parti, resonerar säkert många.
Men det är just däri faran ligger, att betrakta Sd som vilket parti som helst.
Sakta men säkert kan övriga partier brunfärgas, samtalston och värderingar
förändras.
Se på Danmark. När Dansk Folkeparti valdes in i Folketinget i mitten av
90-talet gick dåvarande statsministern Poul Nyrup Rasmussen (s) till hårt
angrepp: ”Ni blir aldrig rumsrena!” Idag är partiet det tredje största och
ett fast stöd för den borgerliga regeringen. Dess unkna syn på invandrare
omfamnas i hög grad av andra partier.
Varför har Danmark, med proportionellt färre invandrare än Sverige och
historiskt betraktat som tolerant och frisinnat, blivit mer xenofobt än
grannlandet?
Enligt Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet,
är svaret klart:
I Sverige har de andra politiska partierna ”gemensamt stått emot och avvisat
det främlingsfientliga trycket”, skrev hon i Aftonbladet nyligen.
Det trycket ersätts nu av dialog och samarbete med Sd i vissa kommuner. I
Sifos junibarometer fick partiet 4,2 procent av sympatierna. Desto viktigare
att riksdagspolitikerna inte ger efter.
Gärna debatt om Sverigedemokraterna och vad de står för – hårt, tufft och med
fakta. Men inga resonerande samtal med dem. Det ger dem legitimitet. Och det
skall ett parti med egentligen en enda fråga på programmet –
främlingsfientlighet – inte ha.