Två uppmärksammade och hårt kritiserade examensarbeten på den statliga
konsthögskolan Konstfack har ställt frågan på sin spets: konststudenten Anna
Odell som simulerade psykiskt sjukdom och blev tvångsintagen på S:t Görans
sjukhus i Stockholm, och graffitimålaren NUG vars examensprov bland annat
bestod av en filmad vandalisering och nedklottring av en tunnelbanevagn.
”Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar?”
undrade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) i en kommentar till TT.
Igår presenterade Konstfacks rektor Ivar Björkman en intern utredning som
konstaterade att konsthögskolan gjort fel när den godkände Odells fejkade
psykos-projekt, men däremot inte kan hållas ansvarig för den vandaliserade
tunnelbanevagnen eftersom skolan inte varit informerad i förväg om
klotterprojektet.
”Utredningen visar att det fel som vi begått består i att vi inte utarbetat
tillräckligt tydliga riktlinjer för hur vi hanterar denna typ av projekt”,
sade Björkman i ett pressmeddelande. Den föreslagna boten består,
följdriktigt, i nya etiska riktlinjer. Samtidigt slår Björkman fast att
Konstfack inte ställer sig bakom ”examensarbeten som tillkommit genom
olaglig handling”.
Ett ganska självklart klargörande, kan tyckas. Det är dock inte alla som
applåderar Björkmans pudel:
Konstnären Ernst Billgren kallade nyligen i en debattartikel i Expressen
Konstfacks hantering av ärendet för en ”ynklig kapitulation” och uppmanade
rektorn att hålla sig till den konstnärliga bedömningen av elevernas verk
och lämna polisarbetet åt polisen.
Att konsten vågar och klarar att ta strid med det omgivande samhällets
moraliska uppfattningar är viktigt. Historien är fylld av exempel på normer
som tydligt framstått som fördomsfulla och destruktiva först sedan vi lämnat
dem bakom oss. Konst, litteratur och film har många gånger haft avgörande
betydelse för att göra upp med diskriminerande och repressiva värderingar.
Det kan därför vara riskabelt att låta våra nuvarande moraliska synsätt hålla
den konstnärliga kreativiteten i alltför kort koppel.
Samtidigt kan inte konsten gå fri från vare sig etiska eller juridiska
bedömningar. Den som provocerar tar en risk. Konstnärliga övertramp skall
kritiseras, och olagliga handlingar beivras även om de klär sig i
konstnärskostym.
Att utmana samhällets normer är inte detsamma som att sätta sig över dem.