Socialdemokraterna vill nu ge Säkerhetspolisen rätt att ta signalspaning till
hjälp för att hålla koll på misstänkta terrorister.
”Det är otillfredsställande att Säpo idag inte har den här möjligheten”, sade
Morgan Johansson (S), ordförande i riksdagens justitieutskott, i gårdagens
Svenska Dagbladet.
Samtidigt kastas det rödgröna vallöftet om att riva upp FRA-lagen
på rörelsens soptipp, en avstjälpningsplats som börjat anta episka
proportioner. Ändå har det socialdemokratiska förnyelsearbetet knappt börjat.
Och idag, i riksdagen, kommer Socialdemokraterna – i sällskap med Miljöpartiet
– att rösta med regeringen och förlänga den svenska truppnärvaron i
Afghanistan. Trots det rödgröna vallöftet som innebar snabbavveckling av den
militära närvaron och en tydlig deadline för när de svenska soldaterna
skulle vara hemma.
Alltmer av det som var politisk sanning fram till den 19 september är idag
lögn och förbannad dikt.
I sin eftervalsanalys nyligen pekade partiets kriskommission särskilt ut
skattepolitiken som en viktig förklaring till valfiaskot. Höjd bensinskatt,
ändrad fastighetsskatt och återinförd förmögenhetsskatt var inga valvinnande
frågor, inte heller kraftiga skattesänkningar för pensionärer och avskaffat
rutavdrag.
I sitt tal till partiets förtroenderåd den 4 december underkände
partiordföranden Mona Sahlin bärande delar av den politik hennes parti gått
till val på – liksom det rödgröna trepartisamarbetet i sig.
Socialdemokraterna befinner sig på ideologisk reträtt. Det är ett vilt,
oordnat återtåg.
Rent sakligt finns anledning att välkomna den socialdemokratiska omprövningen
när det gäller signalspaning och FRA.
FRA-lagen ger regeringen, regeringskansliet och Försvarsmakten möjlighet att
beställa signalspaning – övervakning av tele- och datatrafik – av Försvarets
radioanstalt, FRA. I Säkerhetspolisens uppdrag ingår att bekämpa terrorism
och andra hot mot den svenska demokratin. Att Säpo i dagsläget inte har
möjlighet att ta hjälp av FRA framstår som en märklig ordning.
Lördagens självmordsbombning i Stockholm var en isande påminnelse om att även
Sverige lever under terrorhot. Att dådet också skulle bli en politisk
tankeställare är inte oväntat.
Det bästa försvaret mot terrorhotet är att slå vakt om det öppna, demokratiska
samhället. Då är medborgarnas rätt till personlig integritet en av
grunderna. Att denna integritet riskerar att naggas i kanten går det inte
att blunda för.
Balansgången är svår, att vara renlärig omöjligt.
För samtidigt går det inte att blunda för att demokratins fiender snabbt
anpassar sig till utvecklingen, förnyar sina metoder och verktyg när
tekniken förnyas.
Det måste demokratins försvarare också kunna göra.