”Oavsett vilket mått man använder så har arbetslösheten redan börjat stiga”,
konstaterar Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors.
Och det är bara början.
Varseltakten på arbetsmarknaden har accelererat rejält under hösten. Från
september till november har omkring 47 000 anställda fått besked om att de
löper risk att förlora sina jobb. En snabbare ökning av antalet varsel har
inte synts i statistiken sedan 1990-talskrisen.
De närmaste två åren beräknas 145¿000 jobb försvinna. Det innebär att
arbetslösheten stiger till 9 procent under valåret 2010 – illa för enskilda
individer och familjer, illa för landet och illa för regeringen.
Hittills tycks de borgerliga opinionsmässigt ha vunnit på ekonomiskt oroliga
tider. Nya siffror från Skop visar att en majoritet av väljarna, för första
gången sedan valet, tycker att regeringen gör ett bra jobb. Fullt
förståeligt. Den ekonomiska politiken är ansvarsfull och det är tydligt att
krisen inte beror på svenska politiska beslut.
Inte desto mindre blir det svårt för en regering som drivit arbetslinjen hårt
att gå till val med hög arbetslöshet. Hur skall de borgerliga kunna hävda
att arbetsmarknads-
politiken varit framgångsrik om det inte finns några resultat att peka på?
Oppositionen lär hävda att brist på stimulansåtgärder lett till att onödigt
många förlorat sina jobb. Än värre för regeringen är att debatten om
schabblandet med a-kassan kan ta fart igen. Nästan en tredjedel av de
inskrivna på Arbetsförmedlingen är numera oförsäkrade – en fördubbling
jämfört med 2006.
Här anas något som kan utvecklas till ett fullskaligt samhällsproblem och
regeringens ansvar i det sammanhanget kan ingen blunda för.
Hoppet står till de omställningsåtgärder som presenterades i fredags. Ännu
fler kan behövas, inte minst för att hjälpa de unga: ungdomsarbetslösheten
väntas bli särskilt hög.
Kanske kan Riksbanken höja temperaturen något i ekonomin. Inflationen minskar
snabbt – till 2,5 procent i november, enligt SCB – och trenden väntas hålla
i sig, vilket kan ge utrymme för ännu lägre ränta. Om det nu hjälper.
Bankerna visar beklämmande ovilja att ge krediter till småföretag.
”Det är åt helvete”, säger Littorin.
En sak är då uppenbar:
Framöver krävs regeringspolitik som är långt mer genomtänkt än
arbetsmarknadsministerns ordval.