Jobba så länge du orkar och vill. Också efter 67-årsdagen. Detta kan bli en allmän rättighet redan om två år. Förutsatt att lagen om anställningsskydd, las, anpassas till EU-direktiv som förbjuder åldersdiskriminering.
För tre år sedan utökades anställningsskyddet i las med två år efter ålderspensionen vid 65 år. Samtidigt gavs arbetsgivarna rätt att tvinga den som fyller 67 att då gå i pension. Lagändringen möttes av hård kritik från såväl fack som arbetsgivare.
Enligt forskare vid statliga Arbetslivsinstitutet, refererade i Sydsvenskan igår, strider åldersgränsen i las mot EU:s förbud mot särbehandling på grund av ålder. Senast i december 2006 förväntas lagen stå i samklang med EU-direktivet.
Vid sidan av den allmänna ålderspensionen har de svenska pensionsreglerna traditionellt reglerats i kollektivavtal. Säruppgörelserna har som regel inneburit tidigare pension för olika yrkesgrupper.
Med 1990-talets pensionsuppgörelser mellan s, m, fp, c och kd infördes en mer flexibel pensionsålder, med rätt att gå i pension redan vid 61 år. Politikerna försökte länge förmå arbetsmarknadens parter att i avtal medverka till en flexibilitet också uppåt, till 67 år.
Motståndet var dock starkt. LO och TCO tolkade förändringen som ett första steg tillbaka till tiden före 1976, då pensionsåldern var 67 år.
När riksdagen 2001 ändå öppnade möjligheten att vänta med pensionen till 67 år - och på denna punkt satte ingångna avtal ur spel - protesterade facken hos FN:s arbetslivsorganisation ILO, som gav facken rätt. Men någon lagändring som återger facken rätten att teckna bindande pensionsavtal har ännu inte genomförts.
När reglerna nu möter kritik också från EU - om än från en annan utgångspunkt - måste något hända.
Principen om största möjliga flexibilitet inför valet av pensionsålder är i grunden positiv. Avgörandet om att lämna yrkeslivet tidigt eller sent är en fråga om livskvalitet, men också en individuell chans att inom givna ramar påverka den framtida pensionens storlek.
Det hindrar inte att frågan har arbetsrättsliga komplikationer.
Lagens starka anställningsskydd kan knappast omfatta även den som med råge har uppnått ålderspension. Principen sist in först ut - när företag behöver rationalisera - skulle då få orimliga konsekvenser.
Vi behöver arbeta mer i Sverige för att på sikt säkra välfärden. I det avseendet är också de äldre en värdefull resurs.
Den genomsnittliga pensionsåldern ligger dessutom långt under den lagfästa: år 2002 var den 58,2 år för kvinnor och 59,5 år för män, enligt Riksförsäkringsverket.
Villrådiga politiker borde på nytt ta hjälp av arbetsmarknadens parter för att finslipa pensionsreglerna. De vet vad det handlar om.