USA:s president Barack Obama gjorde i torsdags klart att den amerikanska
krigsmakten ska bli mindre och mer inriktad på Asien och Stillahavsområdet.
Vad har det med Sverige att göra?
En del.
Obamas tankar ligger i linje med budskapet från förre försvarsministern Robert
Gates, som i somras fastslog att Europa måste ta ett större ansvar för sin
egen säkerhet. USA har idag varken råd eller lust.
Det är inte längre någon hemlighet att Sverige i decennier förlitat sig på
USA-hjälp i händelse av en kris. Numera kan Sverige delvis luta sig mot EU:s
solidaritetsklausul – ett land förväntas hjälpa, och bli hjälpt av, andra
medlemmar.
Sverige har skäl att värna en central position i EU.
Även på ekonomins område.
Nu är det lätt att håna länder i skuldkris och, som EU-minister Birgitta
Ohlsson (FP) formulerade det i torsdagens Svenska Dagbladet, ”skylla allt på
Bryssel och på euron”. Men, sade hon, ”man måste tänka längre än näsan
räcker”.
Folkpartiet betonar ofta hur viktigt det är att tillhöra EU:s kärna. Med
rätta. Visst kan Sverige kyligt avvakta vad EU:s finanspolitiska pakt
innebär mer i detalj, men handlingsberedskapen måste bygga på att Sverige
vill vara med. Vill ta ansvar. Både för sig själv och för EU.
Häromveckan snoppade den franske presidenten Nicolas Sarkozy av Danmarks
statsminister Helle Thorning-Schmidt, ungefär med orden ”ni är ett litet
utanförland, du är ny, vi lyssnar inte på dig”.
Ska någon lyssna på Sverige om mer EU-pengar till forskning och mindre till
jordbruksstöd, då vill Ohlsson tillhöra ”den absoluta makten” i unionen.
Att stå utanför är tufft för en liten och omvärldsberoende nation.
Sverige behöver tänka längre än näsan räcker.
Annars kan verkligheten räcka lång näsa åt Sverige.