Klockan 20.00 i SVT2 sänder Agenda en debatt med ledarna för de sju
riksdagspartierna, en debatt som har förutsättningar att bli riktigt
intressant.
Några ämnen är givna. Krisen. Klimatet. Sverige i Europa – det återstår bara
tre veckor till EU-valet.
Givet är också att partiledardebatten stundtals kommer att hetta till. Två
block står mot varandra och mycket står på spel. Europamandat, men också vem
som lyckas närma sig valåret 2010 i överläge.
Det finns skäl att lyssna kritiskt på inläggen.
När Mona Sahlin (S), Lars Ohly (V) och Maria Wetterstrand (MP) dundrar om att
regeringen raserar välfärden kan TV-tittarna ta angreppen med en nypa salt.
När Fredrik Reinfeldt (M), Maud Olofsson (C), Jan Björklund (FP) och Göran
Hägglund (KD) går till motattack på temat att de rödgröna med sina extrema
förslag saknar ansvarskänsla kan publiken skala bort minst ett lager retorik.
Klyftan mellan blocken är inte så enorm som den ibland framställs.
Igår, på DN Debatt, gav kansliet för regeringens globaliseringsråd under
ledning av rådets huvudsekreterare, KTH-professorn Pontus Braunerhjelm, en
försmak av den rapport som presenteras i morgon. Utvecklingskraft och
omställningsförmåga. En globaliserad svensk ekonomi heter rapporten, som
innehåller tankar om hur Sverige kan tillgodogöra sig vinsterna av en
globalisering.
Och här talar vi långtgående reformer:
Skrota turordningsreglerna i las och låt bristande kompetens bli ett sakligt
skäl för uppsägning från jobbet.
Återinför fastighetsskatten och sänk istället inkomstskatten till ”hälften
kvar”. Avskaffa värnskatten och gör momsen enhetlig.
Höj ersättningen i a-kassan.
Inför avgifter på högre utbildning.
I dagens politiska klimat skulle inget riksdagsparti föreslå ovanstående.
Inte nödvändigtvis så att idéerna fullkomligt strider mot en blågul tradition
– en viktig del av den svenska modellen är ekonomins och arbetslivets
omställningsförmåga. Ändå är flera av reformförslagen varken önskvärda eller
realistiska.
Det är knappast vettigt att införa avgifter på högskolestudier innan
utbildningspremien, alltså avkastningen på studier i form av högre framtida
lön, höjts så att det är uppenbart fördelaktigt att studera. Och att ge
arbetsgivaren rätt att sparka en anställd för att kompetensen brister – när
arbetsgivaren bör ha ett stort ansvar för att medarbetaren är
kompetensutvecklad – är minst sagt utmanande.
Dessutom lär nästa rapport från Globaliseringsrådet, slutrapporten från rådets
ledamöter i slutet av maj, låta helt annorlunda än kansliets. Bland
ledamöterna återfinns LO-basen Wanja Lundby-Wedin och TCO:s Sture Nordh och
de ställer inte upp på några arbetsrättsliga äventyrligheter.
Det finns skillnader i svensk politik. Men de bör inte överdrivas.
Ett eller annat gräl kan vara rent kosmetiskt. Det gör sig bra i rutan. Som
TV-smink, ungefär.