Den som beställer en tournedos på restaurang får finna sig i att betala notan. Eller gå i fängelse.
Betyder det att det finns två likvärdiga alternativ för att betala biffen? Med pengar eller genom att ta sitt straff.
Absolut inte. Samhällskontraktet omfattar både rättigheter och skyldigheter. Visst är vi fria. Men inte i bemärkelsen att vi kan välja vilka räkningar vi betalar.
Nu höjs vänsterröster som säger att det är Greklands demokratiska rätt att rulla tillbaka krisuppgörelsen. Att folket genom valresultatet har sagt nej till sparkraven och att Bryssel nu måste lyssna. Så uttalar sig Alexis Tsipras, ledare för vänsterpartiet Syriza, som under gårdagen förhandlade om att bilda regering. I Sverige upprepas budskapet av journalisten Kajsa Ekis Ekman (DN och Expressen 9/5).
Det vänsterretoriken missar är att Grekland redan har fattat ett beslut under fullt demokratiska former:
Att gå med i EU.
Av medlemskapet följer en skyldighet att följa EU:s regler och avtal. Eurosamarbetet sätter en stram ekonomisk ram. Räddningspaketen i krisens fotspår har haft konkreta villkor. Dessa avtal och villkor står det inte grekerna fritt att säga ja eller nej till varje gång man går till val.
Det finns ett demokratiskt underskott inom EU. Väljarna har svårt att kräva ut ansvar för de beslut som tas bakom stängda dörrar i Bryssel. Men det håller inte att som den grekiska vänstern försöka skjuta hela ansvaret för skuldkrisen på EU.
Skulderna har byggts upp under folkvalda grekiska regeringar och det var greker som fifflade med de siffror som redovisades för EU. Nödlånen antogs helt i demokratisk anda, av greker. Att tro att det ska gå att rösta nej till lånevillkoren i efterhand är att blanda ihop demokrati – och trolleri.
Vänstern, även i Sverige, gör ofta misstaget att betrakta pengar som något overkligt. Som om mer pengar alltid finns om man på demokratisk väg bestämmer att de behövs. Sådant tänkande är orsaken till Greklands kris. Det kan omöjligt vara lösningen.
Ytterst sett är en folkvald regering för en suverän stat givetvis fri att gå vilken väg man vill. Man kan vägra att betala sina skulder och bryta ingångna avtal. Grekland kan avbryta eurosamarbetet eller lämna EU. Men kostnaderna kan bli enorma – och Europa riskerar att dras med i fallet.
I valet mellan svåra ekonomiska umbäranden och fullständig undergång är det givetvis möjligt att genom demokratiska beslut välja det senare.
Men det Alexis Tsipras och Syriza vill är inte att störta Grekland i fördärvet. Vänstern vill inte lämna euron eller EU. Man vill behålla nödlånen – bara slippa sparkraven.
Det man vill är att fortsätta äta biffen utan att betala notan – men ändå vara en välkommen stamgäst på restaurangen. Ett nyval vore bättre än en regering med en så orimlig agenda.