Fem miljarder kronor är mycket pengar.
Ungefär så mycket lägger Malmö stad varje år på att upphandla varor och tjänster.
Kallduschen var därför naturlig när stadens politiker och tjänstemän i fjol tog del av Sydsvenskans artikelserie om den svarta marknaden. Inte nog med att ”Svarta Malmö” innebär ett årligt skattebortfall på uppemot sex miljarder kronor – kommunen gör själv affärer med företag som anlitar svart arbetskraft.
I dagarna går ett nytt förslag från stadens majoritet – S, MP och V – ut på remiss till nämnder, förvaltningar och kommunala bolag. I juni 2013 ska ett pilotprojekt vara utvärderat och klart, och idén förankras bland Malmöborna:
Framöver ska det tas fler sociala – inte bara ekonomiska och ekologiska – hänsyn när Malmö upphandlar. Det förklarade Andreas Schönström (S), Lari Pitkä-Kangas (MP) och Morgan Svensson (V) på en pressträff i Stadshuset igår.
Det ska alltså ställas nya krav på leverantörerna.
Företagen ska betala sina skatter och avtalsenliga löner. Vissa kontrakt kan kräva att ett visst antal lärlingsjobb skapas åt ungdomar eller att säg 5 procent av jobben går till långtidsarbetslösa i kommunen. Citytunneln beskrevs igår som ett ”skräckexempel” – staden satsade stort men få Malmöbor fick jobb på köpet.
Vidare ska kommunens upphandlingar motverka brott, det ska bli svårare att tvätta pengar genom företagande. Inte heller vill Malmö stad att skattepengar går till vinster i välfärden som sedan går vidare till skatteparadis.
Det låter bra. Det låter vackert.
Men det finns fällor.
Att den rödgröna majoriteten vill ha ”ordning och reda på arbetsmarknaden” och gynna seriösa företagare med ”schysta villkor” är givetvis utmärkt. Offentliga upphandlingar får inte bara gå ut på att hitta lägsta pris – ett ökat fokus på kvalitet och på effektiv uppföljning behövs.
Och detta ska vara möjligt enligt såväl EU-regler som svensk lag.
Men Malmömoderaten Stefan Lindhe var ändå inte ute och snurrade när han igår varnade för att extra hårda krav på företagare kan verka hämmande. Det kan bli för krångligt.
Åtskilliga seriösa företag, inte minst de små, kan skrämmas bort av för mycket byråkrati, för stor pappersexercis.
I så fall förbättras inte företagsklimatet, det försämras.
Och då blir inte jobben fler och utanförskapet mindre.
Utmaningen för Malmö stad – och andra kommuner som med intresse följer Malmös mödor – ligger i att hitta rätt avvägning.
På det juridiska upphandlingsspråket:
Värna proportionalitetsprincipen.
De krav som ställs måste stå i proportion till nyttan för allmänheten.
Varje individ kan med fördel hävda sin konsumentmakt vid privata inköp. Också skattebetalarna kan, via sina valda företrädare, ställa krav på sociala hänsyn vid upphandlingar.
På köpet ökar tron på mångfald, på att företagarna har en självklar roll att spela när offentligt finansierade tjänster produceras.