Stämningen på UD är i botten. En stor majoritet av tjänstemännen i Arvfurstens
palats har en våt dröm: Att deras departementschef ska få en tjänst långt
borta från Stockholm, så långt som möjligt. Finns det inte en öppning för en
post som fredsförhandlare i Abchazien eller konfliktlösning på Borneo, som
skulle passa Carl Bildt?
UD-tjänstemän har visserligen ett rykte om sig att vara lite nippertippiga och
känsliga, men ingen tycker om att ens egen expertis inte tas på allvar. Att
ha en departementschef som vägrar lyssna, som under dragningar ofta
demonstrativt läser ett eget dokument, som vet allt bäst och inte behöver
någons råd, det sätter sina spår.
Det är helt enkelt inte bra för Sverige att stämningen är så körd i botten nu
när Sverige ska rädda jorden från uppvärmning och Europa från ekonomisk
kollaps. Bildt kan å sin sida glädjas åt en devot hyllningsartikel i
International Herald Tribune häromveckan, som förde honom till Olympens
höjder, men det var inget som färgade av sig på hans underordnade.
En rundfrågning på UD:s intranät ger tydligt vid handen hur illa läget är. Tre
av fyra UD-tjänstemän är klart oinspirerade inför det halvår som väntar dem.
I slutet av juni, strax före ordförandeskapet, skickades följande fråga ut
till de anställda:
Känner du dig laddad inför ordförandeskapet?
Svaren lyder:
Nej, urladdad: 52 procent
Berör mig inte: 16 procent
Vilket ordförandeskap?: 6 procent
Bästa 6 månaderna: 18 procent
Väntat på hela min UD-karriär: 6 procent
Inte nog med att de 26 andra EU-länderna måste konfronteras med sura och
truliga UD-tjänstemän. De kan inte ens glädja sig åt lite piffiga gåvor, som
hör till varje ordförandeskap. De svenska gåvorna kännetecknas av massiv
snålhet och en trött design. Alla gör sig lustiga över den småaktighet som
har regerat urvalet av halvtaffliga pennor, block och – var det en liten
nyckelknippa?
Kanske pengarna inte räckte till annat när Carl Bildts reseräkningar var
betalda.
Men de gul-vit-blårandiga skoluniformsslipsarna är snygga och inte i drip-dry
terylen. Det är också något att glädja sig åt för herrarna.
Detta är kanske ett uttryck för att utrikesdepartementets ekonomi är körd i
botten. Detta är inte unikt för Sverige. Alla länders diplomatkårer känner
av sin egen krympande budget.
Det finns en lista på ambassader som Bildt menar bör läggas ned. Det kanske
räcker att ha kvar en i varje världsdel: En i Washington, en i Peking, en i
Rio och tre i Bryssel (EU-representationen, Belgien och Nato).
EU har ju planer på att samordna sina diplomatiska insatser. På längre sikt
kommer vi att få se gemensamma representationer runt om i världen.
Resten kan Bildt sköta själv, i snygg ordförandeslips.
evsydow@skynet.be