Samma dag stormade Saddam Husseins styrkor in i trädgården med kalasjnikovar
riktade mot oss. Vi spelade nämligen kurdisk musik när vi nyfiket lekte med
bandspelaren. Sångaren vid namn Shivan Perwer var dessutom en känd symbol
för kurdernas frihet. Inte visste vi barn att kurdisk kultur var förbjuden i
dåvarande Irak. Mamma ursäktade sig för polisen och varnade oss för att
upprepa misstaget, som kunde leda till vår fars död. Jag var bara fem år
gammal, men den dagen lärde jag mig om frihetens betydelse.
Förra veckan påmindes jag om den där vackra höstdagen som blev en mörk läxa
för mig. Min telefon ringde i ett, samtalen kom från föreningar och
människor runt om i Skåne. Khaled Khodeda, som tillhörde minoritetsgruppen
ezidi i Irak, avvisades från Sverige till Irak och mördades för en vecka
sedan i ett område som inte bedöms som oroligt.
Ezidier i Irak är en utsatt folkgrupp som tillsammans med kristna i landet
dagligen utsätts för våld, hot och diskriminering på grund av sin etniska
och religiösa tillhörighet. Migrationsverkets presschef Johan Rahm bekräftar
för mig att minoritetsgrupper har en utsatt situation i Irak.
En kusin och vän till Khaled träffar mig i den lägenhet där Khaled tillfälligt
bodde i Sverige. Det är kyligt i lägenheten och Khaleds foton ligger på
bordet i vardagsrummet. Han ser ung ut.
”Han blev bara 27 år gammal och hans nyfödde son är bara några månader
gammal”, säger släktingen och berättar att Khaled var bekymrad och ledsen
när han avvisades. De två hade tät kontakt men tog avsked år 2009. Enligt
släktingar i Irak halshöggs Khaled av terrorister, samtidigt som två av hans
bröder skadades.
Kanske anser inte alla det lika angeläget att få klä sig som man vill, få
lyssna på vilken musik man vill, få välja tro eller faktiskt få prata det
språk man själv vill. Faktum är att det finns grupper som fortfarande saknar
mänskliga rättigheter som vi i Sverige uppnådde för decennier sedan.
När jag blev äldre lärde jag mig att mina rättigheter handlar om min existens.
Jag får tycka och handla som jag själv önskar. Det är också därför till
exempel ezidier fortfarande kämpar för att bli befriade. Khaleds död är en
tragedi som drabbar främst hans släktingar, vänner, bekanta och
ezidifolkgruppen i både Sverige och Irak.
Khaled blev ett offer. Det finns fortfarande många andra papperslösa som idag
oroar sig för att utvisas och förföljas av terror och diktatur. En
papperslös påminde mig en gång om detta: ”Du har några av världens vackraste
ting, som jag saknar. Det är fred, frihet och mänskliga rättigheter.”
Efter min träff med Khaleds kusin och vän kände jag uppskattning och
tacksamhet. I Sverige får jag känna denna frihet. Låt oss aldrig tveka att
värna om freden, demokratin och mänskliga rättigheter.
midia.osman.taha@folkbildning.net