Får vi lämna mobilen hemma och törs vi, eller vill vi, vara utan möjligheten
att vara uppkopplade överallt och när som helst och därmed ständigt nåbara?
Sedan 1927 har vi haft semester. En förmån att längta till när vårvintern
aldrig tycks ta slut, näsan rinner och vardagen mest liknar en svartvit
rulle. Förväntningar byggs upp, det skall göras och upplevas och fixas både
före och under ledigheten. Tidningarna fylls av tips. Till exempel ger
danska tidningen Politiken råd om hur vi skall hinna bli klara till
semestern och hur vi skall undvika att stressa under ledigheten. På Google
ger sökordet semesterstress häpnadsväckande 38 900 träffar.
Själv är jag så lyckligt lottad att jag varje sommar hyr en liten strandbod
vid kanten av havet mitt i Östersjön. Den är som gjord för att koppla ner
den moderna tekniken, vinna stillhet och koppla av. Där finns ingen el,
inget vatten och ingen värme. Tystnaden bryts av fåglars skrik, dyningen mot
strandkanten, vinden och kornas betande i den omgivande hagen. Det minner om
barndomens sommarlov och är vila helt enkelt, fjärran från vår
informationstäta värld.
Den enda fungerande eftergiften till modern teknologi är en transistor. Med
hjälp av den kommer världen trots allt till strandboden. Rapporter från
Almedalen har triggat nyfikenheten. Vad hände som jag missat? Har regeringen
ännu kunnat förklara varför den röstade för FRA-lagen, varför den utmanade
väljarnas förtroende och väckte så mycket missnöje, utan att i mitt tycke
egentligen motivera varför på ett sätt som man begrep? Frånkopplad i all
ära, men nu vill jag veta. Upp med den portabla lilla datorn och
förhoppningen att signalerna från 3G-masten håller idag. Det är en osäker
uppkoppling, lika nyckfull som vindarna. Det fungerar och batterinivån visar
på en timme och 53 minuter. Tio minuter senare visar samma mätare 17
minuter. Dags att koppla ner, trots oförrättat ärende och ostillad
nyfikenhet. Ungefär samtidigt inser jag att kamerans batteri har laddat ur
och mobilens likaså. Mitt i stillheten som jag längtar efter och vet att jag
behöver väcks en frustration – lite internet och lite mobilsamtal skall man
väl kunna ha ändå? Jag har helt enkelt blivit beroende. Jag vill kolla nätet
vid varje infall, kunna följa en tanke och se vad jag kan få veta mer. Jag
vill se om jag fått mejl och prata lite med nära och kära.
För mig är det ett frivilligt alternativ. Jag är mitt eget företag och min
egen chef, men många har inte alternativet att koppla av genom att koppla
från. Enligt en norsk undersökning presenterad i Ukeavisen Ledelse räknar en
tredjedel av norska arbetstagare, eller 800 000 personer, att de skall jobba
under semestern. De kommer att koppla upp sig i båten, i stugan eller på
charterresan vid Medelhavet och finnas tillgängliga på mobil. I och med att
arbetsgivarna ordnat mobila kontor, så förväntar nästan hälften av dem som
fått ett sådant arrangemang att de också skall kunna nås när chefen,
kollegerna eller kunden så önskar. En undersökning av svenska fackförbundet
Unionen ger en liknande bild.
Forskningen visar att det finns ett samband mellan utmattningssymptom och krav
på att ständigt vara tillgänglig. Är man ständigt nåbar, så är det svårt att
koppla av. Arbete och ledighet flyter samman på gott och ont. Vi blir
arbetslinjen trogna, också på semestern. Det kan därför vara idé att påminna
om att hälsa gagnas av att man som arbetstagare har makt och kontroll över
sina arbetsuppgifter. Frivilligt beroende är en sak, påtvingad
tillgänglighet en annan.
gunhild.wallin@swipnet.se