Ändå känns diskussionen just nu något obalanserad: tiotusentals japaner omkom
i en jordbävning och efterföljande tsunami, få har omkommit i
kärnkraftsolyckorna.
Det är lätt att argumentera mot kärnkraft och då måla upp apokalyptiska
visioner av en radioaktiv värld och en ödelagd framtid där mänskligt liv som
vi känner det inte längre har någon plats. Framtiden tillhör mikroberna
eller, i ett kanske alltför optimistiskt scenario, kackerlackorna.
Men ingen dog vid Three Mile Island. Hur många som fick sätta livet till vid
Tjernobyl är det ingen som riktigt vet: cancerfallen är många och spridda
över stora delar av Europa. Inte ens experter kan säga att ett fall beror
just på Tjernobyl. Men den olyckan var ett resultat av en dödlig
kombination: kärnkraft plus sovjetisk kommunism. Säkerhet och människoliv
var inte mycket värda i Sovjetunionen. Och nu då Fukushima. Vad vi kan lära
oss är att man inte skall bygga kärnkraftverk i jordbävningszoner.
Så då är det väl bara att stänga och lägga ner. I alla fall om man får tro
kritikerna. Försvararna har i de flesta länder varit på defensiven. Det är
egentligen bara i Frankrike som man har sagt att det inte kan bli tal om att
avveckla kärnkraften. För vad är alternativen?
För bara några månader sedan var oljan den stora boven och miljöfaran. När det
läckte som värst i Mexikanska golfen var det oljan som vi var tvungna att
göra oss fria från.
Kolkraftverk? De förtjänar sämre rykte än vad de redan har. Nästan varje vecka
rapporteras om olyckor i kolgruvor men det blir sällan mer än en notis. Att
kolgruvearbetare dagligen och stundligen får sätta livet till är inget som
får oss att kräva att kolgruvor stängs.
Sedan har vi alla förnyelsebara energikällor som skall frälsa oss från
kärnkraft. Sol och vind skall värma våra hem. Med dagens teknologi är det
inte möjligt. Kanske med morgondagens, men i så fall bör vi i rättvisans
namn anta att också kärnkraften kommer att vara mycket effektivare och
tryggare i morgon.
Sedan har vi förstås den lilla, bortskämda och privilegierade västerländska
elit som vill att vi andra skall sänka vår standard. Dess medlemmar hittar
på fåniga jippon som Earth Hour, de flyger, i business class om de måste men
helst i privatplan, till konferenser på trevliga platser där de talar om för
kineser att de aldrig kan räkna med samma höga levnadsstandard som européer
och nordamerikaner.
Denna grupps medlemmar hittar man i diverse FN-organ, i Europaparlamentet och
andra institutioner för mer eller mindre arbetsfria inkomster. Där har de
gjort karriär genom att tala om för vanligt folk att de måste finna sig i
att frysa, äta enbart lokalt producerad mat, avstå från semester i soliga
länder medan de själva lever ett privilegierat liv.
Ingenjörer och vetenskapsmän kan säkert lära sig mycket av den senaste tidens
händelser i Fukushima. Framtidens kärnkraftverk kommer inte att se ut som
dagens. En dag kommer de att bli överflödiga, men den dagen är inte här än
på länge.
rudbeckwords@telia.com