Till och med i Salvador de Bahia, Brasilien, där jag befinner mig på ett par
veckors besök, har någon satt upp en banderoll med orden Occupy Salvador
längs strandboulevarden. Några aktivister ser jag dock aldrig till.
Kraftfullast verkar protesterna vara i Grekland och USA. Logiskt med tanke på
att dessa länder är epicentra för den globala krisen. Greker och amerikaner
har drabbats hårt, samtidigt som deras folkvalda har misslyckats med att
visa ledarskap och driva fram ansvarsfulla lösningar.
Livaktig opinionsbildning är normalt sett ett friskhetstecken i en demokrati.
Ändå finns det skäl att se dessa folkliga protester som ett slags
demokratins kris.
En av drivkrafterna bakom protesterna i både Grekland och USA är att man inte
litar på politikerna eller det politiska systemet. En del talar om
korruption, andra tycks ha mer vagt konspirationsteoretiska analyser av
varför de folkvalda parlamentens beslut inte kan sägas vara demokratiska.
”Etablerade politiker lyssnar snarare på lobbyister än väljare”, säger Einar
Stensson som företräder Occupy-rörelsen i Sverige (Dagens Industri 26/10).
Rörelsen har ingen konkret agenda. Den är allmänt kritisk till globalisering,
sociala och ekonomiska klyftor, marknadsekonomi och girighet. Många
deltagare misstror både det politiska och ekonomiska systemet utifrån något
slags vänsterperspektiv, men man lägger alltså inte fram något eget
alternativ.
Misstron blir ett hinder för lösningar på den kris som har orsakat
protesterna. I USA har redan högerns proteströrelse, Tea Party-rörelsen, som
uppstod i kölvattnet av 2008 års finanskollaps, lagt en död hand över
politiken.
I Grekland har det folkliga missnöjet bidragit till att tvinga fram en
regeringskris som, när denna krönika skrivs, ännu inte har fått en lösning.
Om den folkomröstning om EU:s stora krispaketet som premiärminister Giorgos
Papandreou har talat om verkligen blir av vore det en olycklig eftergift.
Ett nej till krispaketet från Greklands folk skulle riskera att få
konsekvenser för hela euroområdet och det kan ses som problematiskt om
endast grekerna skulle ha rätten att göra sin röst hörd.
En folkomröstning med negativt utfall skulle därtill kunna få följder för den
ekonomisk-politiska stabiliteten i hela världen, eftersom marknadens svaga
tilltro till politikernas handlingskraft ytterligare skulle ta skada. En
global kris som delvis handlar om misstro kan inte lösas genom mer misstro.
FN-organet ILO, International Labour Organization, har nyligen varnat för att
arbetslösheten i världen kommer att fortsätta öka de kommande åren och att
det kan skapa social oro. Proteströrelserna i bland annat Grekland och USA
vittnar om att den varningen inte kan tas på nog stort allvar.
niclas@niclasericsson.se