På första helsidesannonsen har Eslövssonen Erik Penser med egen bank ställt
tre frågor, ”Finns banken kvar?” lyder den sista. Ja, hans egen bank grundad
1994 finns kvar.
De följande fyra helsidorna upptas av braskande nyhetsartiklar om hur Pensers
gamla Carnegie nu tvångsinförlivas med staten. Talande nog huserar Carnegie
i Ivar Kreugers gamla tändstickspalats mitt i Stockholm där en av världens
största företagskrascher utspelades 1932.
Erik Penser har varit en av huvudaktörerna i svensk finansvärld i nästan
fyrtio års tid, i upp- och nedgångar. Han är i mycket mannen som skapat
varumärket Carnegie på finansmarknaderna.
När jag i 20-årsåldern deltog i en aktiekurs på Stockholmsbörsen besökte vi en
ensam fondkommissionär, Carl Langenskiöld, som då huvudsakligen skötte
familjens aktieaffärer från en väggtelefon i ett börsskåp nära utropssalen.
Han fick besök av den unge mäklaren Erik Penser, som lärt sig aktiehandeln
på Handelsbanken vid Stortorget i Malmö. Denne slog sig samman med en kund,
Tomas Fischer, och började med något helt nytt på den svenska
aktiemarknaden: att söka upp större aktieägare och föreslå affärer. Vem som
ägde vad hittade de i en kalender utgiven av den omdiskuterade finansmannen
Olof Forsgren i Malmö.
Penser och Fischer ville hellre ha provision än lön, affärsidén visade sig
lysande och Bankirfirman Langenskiöld växte snabbt från det minsta till ett
av de största börsmäklerierna och tog senare företagsgrundaren Carnegies
namn.
De unga börsmäklarna tjänade stora pengar. Penser flyttade till slott i
England och köpte kontrollen av vapentillverkaren Bofors. Tomas Fischer
startade bokförlag och ny bankirfirma, på senare år har han delvis bott i
den gamla svenska kolonin Saint-Barthélemy i Västindien.
I slutet av 1988 var jag närvarande på hotell Reisen på Skeppsbron i Stockholm
när den statligt dominerade Nordbanken högtidligt offentliggjorde att den
köpt Carnegie för en då svindlande summa, cirka 1,8 miljarder kronor.
Nordbanken fick senare räddas av staten efter vårdslös utlåning.
Erik Penser hade tidigare övertagit Wallenbergarnas kemiföretag Kema Nord och
slagit samman det med Bofors, som ägde det internationellt lysande namnet
Nobel. Men Penser fångades liksom flertalet finansmatadorer av de snabbt
stigande fastighetspriserna på 1980-talet och köpte både finansbolaget
Gamlestaden, som lånade ut pengar, och olika fastighetsbolag, som tog lån.
Nobelkoncernen slutade också med en krasch. Men Penser kom tillbaka och
lyckades återigen vinna finansmarknadens förtroende.
Under rubriken ”Den stora kraschen” på denna plats i Sydsvenskan skrev jag den
12 mars 1992, på 60-årsdagen av finansmannen Ivar Kreugers död: ”1980-talets
finanshjältar hade kunnat undvika 1990-talets krascher om de bara läst sin
Kreuger. Men jag tror att varje generation måste göra sina egna misstag. Den
som i slutet av 1980-talet kommit dragande med farfars erfarenheter från
30-talet hade blivit utskrattad ... Om något decennium lyckas nya optimister
övertyga kreditgivarna om att alla kurvor bär uppåt. De största optimisterna
är nämligen de största vinnarna i vissa konjunkturskeden. De får då låna nya
pengar på sin framgång. Men när en nedgång blir överraskande långvarig är de
också de stora förlorarna.”
Det tog bara åtta år innan vi fick IT-kraschen och ytterligare åtta år till
dagens finanskris.
Många talar nu om kapitalismens fall. Jag kan därför inte avhålla mig från att
citera historien om kapitalismens död ur en Brännpunktskrönika den 18 april
1988: ”Vid begravningen kommer det att stå ett antal kapitalister och hyra
ut spadarna till dödgrävarna.”
Det var sant då att kapitalisterna överlever och det verkar besannas ännu en
gång.
henric.borgstrom@telia.com