En gåva berättar något om relationen mellan givare och mottagare och det har
säkert fått de flesta av oss att svettas extra i julhandeln. ”Blir det
rättvist om jag köper det här?”
Ännu värre utsatta är de chefer som skall ge sina medarbetare en julgåva. Det
skall de helst, oavsett ekonomisk kris. ”Så här i besparingstider är det
extra viktigt att inte dra in på julklappen. I kristider behöver man extra
näring. Ofta är det så lite pengar det handlar om”, säger företagskonsulten
Cecilia Hultgren till Dagens Industris nätsida.
Men chefens gåva är ingen lätt match, den saknar den privata gåvans
ömsesidighet. Istället blir den ett slags prislapp på medarbetarens värde.
Den skall signalera uppskattning, men samtidigt vara ekonomiskt rimlig
eftersom den kan granskas. Inte heller bör den vara töntig. Minns
Kriminalvårdens bottennapp förra julen – en ljusstake i trä med egna
varumärket ”Made in Jail”.
Till julens stora givmildhet hör inte bara paketen till medarbetare, eller
nära och kära. Vi ger också särskilt mycket pengar till välgörande ändamål
just till julen, eller i samband med katastrofer, inte minst i samband med
tsunamikatastrofen. Sedan dess har givmildheten dalat, men det samlas ändå
in fem miljarder kronor till ideella organisationer i Sverige varje år.
Vi ger för att vi genuint bryr oss om andra och för att vi mår bra av att ge,
konstaterar forskaren Anna Breman, aktuell med skriften Forskning om
filantropi.
Det visar sig att givmildhetens positiva effekter kan mätas rent neurologiskt
och att de områden i hjärnan som är kopplade till välbefinnande lyser upp
när man skänker pengar, om man granskar hjärnan med en magnetröntgenkamera.
Det är till och med så att detta välbefinnande uppstår oavsett om personerna
själva skänker pengar till välgörande ändamål eller om pengarna tas
ofrivilligt från personen. Det viktiga för välbefinnandet är att pengarna
går till välgörenhet.
Men i sin avhandling, som lades fram på Handelshögskolan i Stockholm 2006,
konstaterar Anna Breman också att det finns en stark tendens till
paternalism bland givare, det vill säga att givarna anser sig veta bättre än
mottagarna vad mottagarna behöver. I ett experiment fick givarna välja att
ge malariamyggnät eller pengar till mottagare i Zambia, men trots att de
visste att mottagarna ville ha pengar valde majoriteten att ge myggnät. Det
tål att tänka på.
Om de privata givarna samlat in fem miljarder till välgörenhetsorganisationer,
så har företagen varit mera försiktiga. ”Företagen bör ge mer till
allmännyttiga ändamål än de gör idag. Under 2006 gav näringslivet som helhet
endast 180 miljoner kronor till organisationer med 90-konto”, skrev Stefan
Persson, Hennes & Mauritz, och Laurent Leksell, medicinteknikföretaget
Elekta, på DN Debatt den 22 november under rubriken ”Företagen bör ompröva
sin fokusering på vinster”. Det är ett utspel i den diskussion som förts
under hösten kring näringslivets girighet och artikeln uppmanar staten att
lagstifta om skatteavdrag för gåvor. Frågan utreds just nu och ett
lagförslag kommer till sommaren.
Givmildhet är positivt och bra, för den som ger och den som får. Men även
denna goda egenskap mår bra av reflektion. Hur ser beroendet mellan givare
och mottagare ut? Är känslan av att vilja den andra väl tillräcklig, eller
vill jag lägga mig i och bestämma över någon annans behov? Kan rättigheter
bygga på donationer och vad händer då när det blir ekonomisk kris?
Välgörenhet är inget lätt ord. Där givmildhet är vackert, bär välgörenhet en
underton av ojämlikhet mellan givare och mottagare. Och vad tror ni att den
bilarbetare som blir uppsagd vill ha – rätt till en bra a-kassa eller ett
matpaket till jul?
gunhild.wallin@swipnet.se