Lagkänsla är int e inne i alliansen

Här har borgerliga politiker mycket att lära. Inom borgerligheten skall missnöje med den egna politiken nagelfaras offentligt, upplysningar om den egna politikens tillkortakommanden skall fram i ljuset som om vore det brottsligt att sluta upp bakom en gemensam linje.

I tider av heta känslor kring FRA-lagen skall det sägas att det finns en distinkt skillnad mellan allmänna missnöjesyttringar och enskilda politikers hjärtefrågor. Ingen skall behöva rösta emot sin allra djupaste övertygelse. Men de allmänna rallarsvingarna som vissa borgerliga politiker gjort till en konstart framstår för mig som högst besynnerliga. Ibland får jag känslan av att politiker vill plocka billiga poäng på bekostnad av kollektivet, eller ännu värre, skylla ifrån sig för att själv framstå i bättre dager.

Tyvärr kan jag exemplifiera med många berättelser, den senaste är från Almedalen tidigare i veckan. Folkpartiets partiledare Jan Björklund gör sig lustig på regeringens bekostnad och delar beredvilligt ut sämsta möjliga betyg för regeringens agerande av hanteringen av FRA. Varför denna mediala bikt? Vi har en opposition i det här landet som alldeles utmärkt klarar av att dela ut den här typen av kritik.

Förre partiledaren för kristdemokraterna, Alf Svensson (kd), tycker också att det är av yttersta vikt att påtala hur dålig den här regeringen är. För några veckor sedan sopade han till partikollegan och tillika äldreminister Maria Larsson. På DN Debatt skev han att regeringen blundar för människors lidande angående benskörhet. Det är ett riktigt dåligt betyg han ger den allians som han själv är en del av. Det är självklart så att han vill påverka politiken och jag misstror inte hans engagemang i frågan om benskörhet.

Men det är inte heller så att jag tror att han har svårt att göra sina stämma hörd internt. Han är en av de mäktigaste inom kristdemokraterna och om han drev den här frågan stenhårt inom partiet, är jag övertygad om att det skulle ge en bättre effekt än att hänga ut sitt parti på landets största nyhetsplats.

Men det verkar vara påbjudet inom kristdemokraterna att öppet dryfta sitt missnöje med regeringen. Partiledare Göran Hägglund gör det själv med jämna mellanrum. För ett tag sedan ställde han sig framför mikrofonen i radioprogrammet Studio Ett och ondgjorde sig över att regeringen är så dålig på att vara med i debatter i just Studio Ett. Att en socialminister sitter i nationell radio och sågar sina ministerkollegor känns kanske inte direkt som att lektionen i teambuilding haft högsta prioritet för Göran Hägglund (kd).

Men annars verkar just DN Debatt vara en favorit för missnöjesyttringar. Det var inte längesedan som den folkpartistiske riksdagsledamoten Carl B Hamilton gav en rejäl känga till regeringen och den egna politiken. Den här gången var det regeringens satsning på miljöbilspremien som var både ogenomtänkt och förhastad.

Inom socialdemokratin kritiserar man inte rörelsen på samma sätt som borgerliga kritiserar den egna politiken. Det var inte förrän den förre partiledaren Göran Persson avgick som den stora kritiken mot honom släpptes fri. Under hans decennium vid makten var det förvånansvärt lite kritik mot honom från de egna leden. Man slöt upp bakom honom och vad fick man för det – jo, tolv år vid makten.

Men det kanske är så att vissa borgerliga politiker tycker det är bättre att öppet visa sitt missnöje med den egna poltiken än att få förtroende att sitta kvar vid makten. Önskan att synas själv idag är prioriterat framför att ha makten framöver. Det blir tydligt att lagkänsla inte är honnörsordet för dagen. Med sådana vänner, behövs inga fiender.

anna@anthibamedia.se