LO-finterna som inte väckt folkvrede

I Brännpunkten.
Ilskna metallare och byggnadsarbetare vill inte ha mer med LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin att göra. En mildare syn är att hon inte varit tillräckligt uppmärksam, alltför jäktad och sedan känt sig trängd av omständigheterna. Folkvreden skjuter in sig på att hon så häftigt kritiserat mångmiljonbonus i talarstolarna men samtidigt formellt godkänt skyhöga chefsersättningar.

LO-ordföranden säger att hon inte drivit på själv utan försökt hålla igen. Men vi vet fortfarande inte hur många gånger hon bakom styrelserummens stängda dörrar har protesterat. Folk med fulltecknade almanackor har en tendens att slarva sig igenom också välbetalda styrelsejobb, lättsinnigheten framstår som dubbelmoral.

Avgörande för Lundby-Wedins framtid kan bli mottagandet av hennes förstamajtal, om rasande arbetare som nu inte vill träffa henne kommer att fortsätta att bua istället för att applådera. Uteblivna missnöjesyttringar kan leda till att medierna börjar tala positivt om comeback.

Mediernas dramaturgi går ju ofta ut på att förvandla hjälte till skurk när tillfälle ges och tvärtom följs misslyckanden gärna av journalistikens försök att framställa högst måttliga framgångar därefter som succéer. Även seriösa morgontidningar faller allt oftare in i kvällspressens uppdelning i svart och vitt, också i dramaturgins krav på att då och då låta artisterna byta plats.

Men det finns allvarliga fortfarande ouppklarade händelser som tagits upp i denna spalt några gånger under 2000-talets första hälft. Folksam, med Wanja Lundby-Wedin som ordförande, hade upptäckt att dess återförsäkringsbolag var konkursmässigt. Snabbt såg ledningen till att sälja ut Folksam International för en krona till fyra branschkunniga som trodde sig med lite tur kunna rädda det.

Men Folksam International begärdes i konkurs efter några få månader, en av Sveriges största genom tiderna, med en brist på över miljarden.

In i dessa dagar har ett antal jurister med höga arvod­en försökt reda ut konkursboet. Ute i världen har svenskt försäkringsväsende fått uselt rykte, visserligen turligt nog numera överskuggat av det gigantiska fallisemanget i amerikanska AIG.

Den tidigare socialdemokratiske näringsministern Anders Sundström blev chef för Folksam efter konkursdribbleriet och har fått storkovan i värdestegring genom att lägga beslag på sparbanksstiftelsernas pantsatta aktier i Swedbank, ett Folksam med Wanja Lundby-Wedin som fortsatt ordförande.

Sundström solidariserade sig omedelbart med henne, inte en krona har gått till de försäkringsbolag världen över som oförskyllt drabbades av Folksams spekulationer. Folksam har hittills klarat sig undan tack vare juridiska spetsfundigheter.

Det är ingen överdrift att påstå att agerandet visar ännu sämre affärsmoral än att ge direktörer här hemma miljoner som de inte förtjänar. Det mångomtalade ”ansvaret” i Wanja Lundby-Wedins vokabulär skickades vidare till ett målvaktsbolag utan pengar som inte hade chansen att betala för sig. Turerna är komplicerade, därmed inte lika tacksamma för tidningarna att beskriva och folkvreden att rasa över.

henric.borgstrom@telia.com

Författare: Henric Borgström
Publicerad 12 maj 2009 09.54
Uppdaterad 12 maj 2009 09.54

I Brännpunkten
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu