SAN FRANCISCO
Republikanerna är splittrade. Två moderata kandidater tycks ha en rimlig chans
mot Obama i färska mätningar, Mitt Romney och Mike Huckabee. Men ingen av
dem engagerar den republikanska högern som helst vill se någon av Tea
Party-rörelsens namn som presidentkandidat, exempelvis Sarah Palin.
Undersökningar har visat att högerväljarna annars kan tänka sig att stanna
hemma på valdagen.
Den sittande presidenten har en given fördel. I modern tid har endast två
presidenter misslyckats med att bli omvalda. Kanske för att de amerikanska
väljarna vet vad de har, men inte vad de får. Kanske för att även en
medioker president som regel kan stoltsera med någon framgång eller visa
handlingskraft i någon enskild fråga lagom till valrörelsen. Kanske för att
det ofta finns något ofördelaktigt att gräva fram om en ny kandidat, när
hela USA:s mediemaskineri går igång. Barack Obama har redan klarat det
stålbadet. Han är dessutom en skicklig talare och hans kampanjfolk gjorde
ett enastående jobb 2008.
Obama entusiasmerade då en hel nation med löften om förändring. Nu har
förväntningarna bytts i besvikelse eller ljumma sympatier. I en färsk
opinionsundersökning från McClatchy-Marist säger sig 44 procent av väljarna
ha bestämt sig för att rösta mot Obama 2012.
Det har blivit vanligt bland demokrater att tala om Obama som om han hade
misslyckats politiskt och vikt ner sig i alltför många frågor. Och han har
förvisso mött motgångar och nederlag. Men man glömmer lätt att han inte
gjort bort sig på något avgörande sätt, vilket är en första förutsättning
för att bli omvald.
Hans sjukvårdsreform är måhända tandlös – men ändå historisk. Utrikespolitiken
trevar sig fram – men längs nya linjer. Inrikespolitiken har varit
kringskuren först av finanskrisens omedelbara effekter, sedan långsiktigt,
av budgetunderskottet. Av en storslagen retoriker och idealist har det
blivit en pragmatiker med begränsat handlingsutrymme.
Sedan mellanårsvalet 2010 har Demokraterna inte majoritet i representanthuset,
vilket ytterligare begränsar Obamas möjligheter att bedriva politik på sina
egna villkor. När striderna om budgeten har rasat hårda de senaste månaderna
har Obama försökt höja sig landsfaderligt över den polariserade debatten.
Om Obama framstår som en enande kraft som styr politiken mot en trygg mittfåra
kan det räcka för att vinna valet 2012. Men han riskerar också att framstå
som passiv i ett allvarligt ekonomiskt läge. Det gäller särskilt om
framtidsutsikterna för USA:s ekonomi inte ljusnar. Inte ens då är det dock
säkert att Republikanerna har en chans att vinna presidentvalet, de har inte
nödvändigtvis en mer övertygande kandidat att presentera. Och väljarna vet
som sagt vad de har, men inte vad de får.
niclas@niclasericsson.se