Skolans viktiga pinsamheter

I Brännpunkten.
I grundskolan, då jag var ny i Sverige, gick jag ut ur klassrummet när läraren visade film som innehöll sexscener eller när kondomer delades ut under sexualundervisningen.

Med tiden lärde jag mig att stanna kvar, men tittade ner i bänken och väntade på att det pinsamma ögonblicket skulle vara över. Att bli befriad från sim- och sexualundervisningen handlade för mig inte om religionstillhörighet eller om tryck från föräldrarna, till skillnad från några klasskamraters situation.

Än idag hör jag historier om att muslimska barn går miste om undervisning i sex och samlevnad och simning för att föräldrarna av religiösa eller kulturella skäl inte låter sina barn studera ”tabuområden”.

Detta blir ett allt vanligare problem på skolorna, enligt Charlotte Wieslander, undervisningsråd på Skolverket. Många skolor löser problemet genom separat simundervisning. För Skolverket är det viktigast att eleverna får någonting istället för ingenting alls.

Jag har fått konfrontera problemet utan föräldrarnas vetskap. Jag kände mig hjälplös och saknade diskussionsforum. Till en början löste jag det själv genom att bada i shorts och T-shirt, men det ledde till sist till att jag undvek badutflykter helt för att slippa minoritetskänslan.

Konflikter om elevers närvaro på sim- och sexualundervisning är inte ett större problem idag än tidigare, menar Lise-Lott Nilsson, rektor på Rosengårdsskolan. Liksom Charlotte Wieslander anser hon att konflikterna går att lösa om skolan upprättar en relation till föräldrarna.

Problemet är att inte alla skolor samverkar för en god föräldrakontakt. Det finns heller inget krav på handlingsplan för hur skolorna ska gå till väga. Många elever riskerar därmed att gå miste om undervisning kring bland annat värdegrundsfrågor, beteende, jämställdhet och förmåga att förstå varandra. På en del skolor finns inte ens sex och samlevnad som ämne.

Att somliga föräldrars värderingar inte stämmer överens med den svenska skolans är inte hela sanningen. Det lärde jag mig när jag intervjuade ett tiotal nyanlända föräldrar och tog upp ämnen som för dem är tabubelagda.

Det var en svår uppgift. Hur skulle jag föra denna diskussion utan att uppröra dem?

Så jag ringde min flerspråkige pappa för att få flera respektabla synonymer för ordet ”sex” på olika språk.

Jag började med ett mindre känsligt område, nämligen simundervisningen. Då påpekade några kvinnor att det är döttrarna som inte vill simma tillsammans med pojkarna för att det finns pojkar som skrattar åt flickor som simmar i slöja.

I samband med diskussioner om betydelsen av simning, vikten av kunskap om olika könssjukdomar eller vitsen med cellprovstagning insåg flera föräldrar att sexualundervisning inte bara handlar om själva sexakten.

Föräldrarna oroade sig för att lärarna kanske skulle uppmuntra eleverna att dricka alkohol, testa droger och ha sex. I själva verket var de mest rädda för att barnen skulle hamna på fel spår i livet.

Föräldrarna behöver alltså informeras om ämnets innehåll och syftet med undervisningen. Detta på ett professionellt sätt, med ett ödmjukt bemötande och med fokus på hur vi på bästa sätt värnar om våra barn.

midia.osman.taha@folkbildning.net

Författare: Midia Osman Taha
Publicerad 7 oktober 2011 23.30
Uppdaterad 7 oktober 2011 23.30

I Brännpunkten
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu