Och många läsare har ofta svarat med kvalificerade eller debattlystna
läsarkommentarer via e-posten. Men allt når sitt slut. I reträttens
ögonblick undrar jag vad jag skall testamentera för tankar. Länge funderade
jag på stockholmarens glädje över att hålla kontakt med Skåne, som en
påminnelse om hur viktiga de regionala perspektiven blivit under mina femton
år med Sydsvenskan. Trots eller på grund av EU och globaliseringen.
Nationsbegreppet Sverige monteras ner steg för steg. Öresundsgemenskapen
kommer istället. Det ser jag på med förtjusning.
Men när detta är sagt väljer jag att utbrista i ett kulturkonservativt
varningsrop över att också svenska språket bryts sönder. Det är jag mindre
glad över. I vår sköna nya medie-, nöjes-, sport-, IT-, blogg- och
twittervärld ersätter ”skit” numera ”strunt” också i vårt offentliga språk,
”hata” används istället för ”ogilla”. När Hammarby förlorar mot Malmö FF i
fotboll med måttliga 3-1 talar rubrikerna om att MFF ”förnedrar”
stockholmarna. Begrepp som ”respekt” och ”heder” börjar få en otäck klang
som erinrar om hur man under första halvan av 1900-talet i etablerade
sammanhang använde uttrycket ”manlig” som synonym för ”rakryggad”, ”stolt”,
”obeveklig” och så vidare. Fortsätter detta kommer vi inom en snar framtid i
Europa att åter godta dueller i gryningen när folk känner sig ordentligt
”kränkta”. Eller har vi dem redan här?
Häromveckan hörde jag en elegant och leende dam i tjugoårsåldern tala med sin
väninna på tunnelbanan, på annars välvårdad prosa, om ”den där horungen” du
träffade i lördags. På ett av mina barnbarns dagis kallar några av
småkillarna de andra för ”bögar”. Exemplen kan flerfaldigas.
Den finska journalisten Johanna Korhonen menade nyligen i en krönika i
tidningen Helsingin Sanomat att idag ”är vi alla marinerade i våld”. Också
de som inte själva ägnar sig åt det eller råkat ut för det. Johanna Korhonen
har rätt. Jag leker vidare med hennes bildspråk och påstår att de utmanande
vardagsglosorna typ ”hora”, ”respekt”, ”kränkning”, ”förnedring” utgör
kryddorna i marinaden. Vätskan vi alla rullas runt i är underhållningsvåldet
och sexualutbudet i det offentliga rummet, i kriminallitteraturen, i
medierna, inom finkulturen, i videovärlden, på biograferna, på annonspelarna
och på nätet, i bloggar och Facebook-kretsar.
Detta är vad som för framtiden oroar mig mest av vad jag sett runt om mig
under de senaste femton åren. Språkets förändring röjer mer av underliggande
mentaliteter och oroligt skiftande masspsykologiska landskap än vad varje
provocerande enskild glosa på modet låter oss förstå. Det är helheten som
gör det, inte detaljerna. Då ser jag en avhumanisering och brist på
anständighet som smyger in i språk och samhälle. Det är min förhoppning att
Sydsvenskan fortsätter att vara en av de krafter som bekämpar en sådan
utveckling.
Tack för mig.
bengt.lindroth@comhem.se