Vid första anblick har de två föga gemensamt. Vad kan ligga längre ifrån
frågan om en människas liv eller död än frågan om hur vi lyssnar och
eventuellt betalar för vår musik?
Ändå ser jag en minsta gemensam nämnare här. Både debatten om dödshjälp eller
om vård i livets slutskede och den om fildelning är exempel på hur tekniken
sprungit ifrån lag och moral. Våra möjligheter att styra omvärlden förändras
snabbt medan lagar och moraliska övertygelser förändras långsamt.
Vi vet inte ens längre riktigt vad som är ett mänskligt liv. Är det ett hjärta
som slår? Eller är det en hjärna som tänker? Eller något helt annat?
Inte heller är det helt klart exakt vad jag kan äga.
Klart är att jag kan äga en bil eller en tandborste. Men redan när vi talar om
mark blir det problem. Hur kan någon ha ägt den till en början och sedan
haft rätt att sälja den?
Frågan om äganderätten har blivit kontroversiell när vi talar om en serie ljud
eller om en serie bilder, det vill säga om musik och film.
Då alltfler tycks mena att information är något som bara finns där gratis är
det inte konstigt att de anser att film och musik också skall vara det.
Att utan att betala konsumera musik eller film som någon annan skapat är lika
mycket stöld som att stjäla en bil, men tekniken gör att det går att
framställa som ett harmlöst tilltag som sprider kultur till grupper som
tidigare inte haft tillgång till konst. Med den logiken kan man i så fall
också försvara stöld av gåslever och champagne.
Den medicinska teknikens framsteg gör att läkare idag kan förlänga våra liv
längre än vad som utifrån sett kan tyckas meningsfullt. Men vad vet jag om
hur ett liv upplevs inifrån? Kanske finns där mening som jag inte förstår.
Precis som jag gissar att unga människor undrar vad en 65-årings liv
egentligen kan ha för mening. Det kan väl inte bestå av annat än krämpor.
Medan det är önskvärt med klara lagar i fildelningsfrågor tror jag inte att
det är fallet i frågor om hur läkare skall handla när de tror sig veta att
endast lidande återstår för patienten. Här finns en gråzon där glasklara
lagar riskerar att göra mer skada än nytta.
Här måste vi lämna rum för läkarnas omdöme. Deras erfarenhet blir det som vi
till sist sätter vår tillit till. Det viktiga är att läkaren har patientens
bästa för ögonen och inte tänker på vad detta kan kosta landstinget eller på
andra för patienten ovidkommande spörsmål.
Den förbättrade medicinska tekniken med alla dess möjligheter gör läkare
bättre skickade än jurister att välja för en patient som själv kanske inte
kan tala; vid konflikter mellan ambitionen att förlänga liv och ambitionen
att minska lidande ser jag hellre att en doktor avgör än att en åklagare gör
det.
Tekniken kommer alltid att ligga före lagen. Och försprånget kommer att växa.
Liv och död. Musik och film. Det är tekniken som alltmer bestämmer hur vi
hanterar dessa och försvårar för både lag och moral.
rudbeckwords@telia.com