Djävulen, som i helvetet bor, tittade på Bjästa utanför Örnsköldsvik i Ångermanland och fick sig ett gott skratt.
Här förvandlades gott till ont.
Här svek några av dem som har till uppgift att vägleda barn och ungdomar. I skolan och kyrkan.
Historien om ”Linnea” är sällsynt smärtsam.
Den 14-åriga flickan våldtogs på skolans toalett och tvingades sedan uppleva hur många i det lilla samhället tog den 15-årige förövarens parti, hyllade honom som nu dömts för två våldtäkter. Medan hon, offret, ifrågasattes, fick skulden, mobbades, trakasserades och tvingades flytta till en skola många mil hemifrån.
Efter Uppdrag gransknings reportage Den andra våldtäkten i SVT i onsdags vände det. Plötsligt vaknade Bjästa. Nu ligger skulden och skammen tung över orten.
Hur kunde vuxenvärlden svika så?
Hur kunde prästen välja förövarens sida och förtränga offrets situation? Hur kunde rektorn och skolan välja att vara ”neutrala”, välja fegheten?
Förklaringarna haglar. En blandning av chock, blåögdhet och strutsmentalitet, tror författaren Katarina Wennstam. Två kärnmeningar uttalades av Barnombudsmannen Fredrik Malmberg i gårdagens Aftonbladet:
”Nu pekar alla finger mot en kommun. Men man ska ha klart för sig att det här kan hända var som helst.”
Risken finns.
Det är inte unikt att våldtäktsoffer osynliggörs eller att charmerande förövares brott bagatelliseras. Och enligt Skolinspektionen brister nio av tio svenska skolor i arbetet mot kränkande behandling. Nio av tio.
Hur skall vuxenvärlden se till att det inte händer igen?
Ofta sägs att föräldrarna måste ha koll på vad barnen gör på internet. Men det är orealistiskt och knappast heller önskvärt att föräldrar tvingar sig in i barnens mest privata sfär.
Däremot måste vuxna som professionellt arbetar med barn och ungdomar ge sig in i nätvärlden och skaffa sig ett hum om vilka stämningar som dominerar på till exempel Facebook. Utbildningsminister Jan Björklunds (FP) svar i SVT:s Debatt i torsdags kväll, att detta är ”en diskussion vi måste föra i skolväsendet”, är sannerligen ingen överdrift. Det var sorgligt att på TV höra rektorn på Bjästaskolan yrvaket tala om att ”det här med internet” är en arena som alla inte är inne på, ”så är det”.
En ung våldtagen flicka, ett barn, hånas och hotas och förtalas på nätet. Alla traktens unga vet om det. Men att inte berörda lärare, kuratorer, fritidsledare och skolledare tar reda på vad som pågår – och vågar agera på informationen – är oförsvarligt.
h
OBEROENDE LIBERAL