Allt är relativt

Holmberg, annars ganska försiktig med förutsägelser, pekade på det förhållandet att sittande svenska regeringar i genomsnitt brukar tappa omkring 2 procentenheter i valen. Mot bakgrund av de usla opinionssiffrorna för den moderatledda alliansregeringen – och den knappa borgerliga segermarginalen 2006 – kom Holmberg fram till att det mesta talar för regeringsskifte 2010.

Tillsammans med professor Lennart Weibull är Sören Holmberg ansvarig för Sveriges mest heltäckande årliga opinionsstudie: SOM-undersökningen från institutet för samhälle, opinion och massmedia vid Göteborgs universitet. Resultaten redovisas och analyseras i fylliga forskarrapporter med Holmberg och Weibull som redaktörer. Den senaste heter Skilda världar.

SOM-mätningarna genomförs under hösten, men rapporterna publiceras först på sommaren året därpå. Fördröjningen kan göra det lite vanskligt att använda SOM-materialet i dagsaktuella sammanhang. Men det intressanta med dessa undersökningar – som startade 1986 – är att de fångar långsiktiga mönster och trender. SOM-rapporterna utgör ovärderliga redskap för den som vill bilda sig en uppfattning om stämningar, attityder och skiftningar i svensk opinion.

Vad säger Skilda världar om alliansregeringens utsikter? Är den rökt?

Först en beskrivning av det så kallade nuläget:

Konjunkturen viker. Antalet varsel ökade under årets första sex månader med 62 procent jämfört med motsvarande period förra året. Det är dåliga nyheter för en regering som har sysselsättningen överst på sin agenda. Inflationen har tagit fart och Riksbanken har höjt räntan. Debatten om FRA:s signalspaning rasar vidare efter riksdagsbeslutet den 18 juni.

Almedalsveckan i juli var tänkt att bli ett avstamp för alliansen inför mandatperiodens andra halvlek. De fyra borgerliga partisekreterarna presenterade delar av en gemensam valstrategi under rubriken ”Så vinner vi valet 2010”.

Det blev platt fall.

Istället kretsade det mesta kring FRA-upproret. Men det är inte bara yngre och liberalt sinnade FRA-kritiker som överger alliansen. Den gotländska politikerveckan inleddes med en undersökning som visade att regeringen är på väg att förlora en annan borgerlig kärntrupp: endast fyra av tio företagare har förtroende för alliansens näringspolitik.

I en av få opinionsmätningar som redovisas i semestertider, från Skop, har gapet mellan alliansen och det rödgröna oppositionsblocket fortsatt att växa. Särskilt moderaterna har tappat väljare.

Denna sommar ser det alltså eländigt ut för regeringen Reinfeldt. Men allt är relativt. Även elände. Det framgår av Skilda världar.

Alliansregeringen får dåligt betyg i SOM-undersökningen från i höstas, men den negativa övervikten är marginell: 32 procent tycker att regeringen sköter sig bra, 34 procent anser att den sköter sig dåligt.

Enligt Holmberg och Weibull ”står sig Fredrik Reinfeldt än så länge väl” vid en jämförelse med andra regeringar. Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering fick 1990 betyget dålig av 53 procent. Det är fortfarande SOM-rekord. Tre år senare ansåg 47 procent att Carl Bildts borgerliga koalition skötte sig dåligt. Och 1996 var det 42 procent som satte betyget dålig på Göran Perssons s-regering.

Det är dessutom värt att notera att hösten 2007 på många sätt var en lika tung period för regeringen som våren och sommaren 2008. Först avgick försvarsminister Mikael Odenberg (m) med dunder och brak. Sedan tvingades Ulrica Schenström, statsministerns närmaste medarbetare, till en svajig sorti från Rosenbad.

Holmberg och Weibull sammanfattar:

”Huvudintrycket av resultaten vad gäller regeringsbetygen är att alliansregeringen 2007 visserligen får ett övervägande negativt betyg för sitt första regeringsår, men att betyget ändå är relativt positivt ... Med tanke på alla tillsättningsbekymmer och avgångar som drabbat regeringen Reinfeldt kunde det ha gått mycket värre.”

Den borgerliga alliansen bars fram till valsegern för två år sedan av en högervåg som syntes tydligt i SOM-siffrorna 2006: då placerade sig 39 procent till höger, 35 procent till vänster och resten i mitten. I mätningen ett år senare hade högervågen mattats. Där väger det jämnt mellan höger- och vänstersympatisörer – 34 procent vardera.

I förstone ser detta inte särskilt uppmuntrande ut för regeringen. Subjektiva förskjutningar på vänster-högerskalan är en viktig indikation på kommande valresultat. Men andelen högersympatisörer har de senaste fyra åren varit den högsta sedan början av 1990-talet, då den förra högervågen kulminerade. Och andelen vänsterplacerade har flera år varit högre än 34 procent.

”Trettiofyra procent är alltså relativt sett ett något bättre resultat för högern än för vänstern”, konstaterar Holmberg och Weibull även om de är noga med att påpeka att skillnaden är liten.

SOM-undersökningen visar också att oppositionsledaren Mona Sahlin har svårt att etablera sig som dragplåster. Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har förvisso förlorat i personlig popularitet sedan 2006, men Sahlin utmärker sig som den partiledare som har sämst popularitetssiffror relativt det egna partiet. Hon riskerar därmed, med SOM-rapporternas lätt brutala terminologi, att bli ett ”sänke” för socialdemokraterna.

Stödet för det svenska EU-medlemskapet har aldrig varit större sedan inträdet i unionen 1995: 46 procent är för, 25 procent har ingen åsikt och 29 procent är emot. När motståndet var som starkast, 1996, uppgick det till hela 52 procent.

”Tiden och måhända också erfarenheten mal långsamt ned det svenska EU-motståndet”, skriver Sören Holmberg i Skilda världar.

Här öppnar sig möjligheter för regeringen, ty nästa år går i EU:s tecken: i juni är det val till Europaparlamentet och några veckor senare, vid halvårsskiftet, tar Sverige över som ordförandeland i EU. Men dessa möjligheter kan bara utnyttjas om regeringsföreträdare i allmänhet och moderata ministrar i synnerhet demonstrerar mer engagemang.

Fredrik Reinfeldt har hittills legat ganska lågt i EU-frågor, finansminister Anders Borg (m) har signalerat en närmast skeptisk inställning till EU och utrikesminister Carl Bildt (m) tycks mest betrakta unionen som en personlig plattform.

Det moderata underlaget för EU-kampanjen, ett slappt dokument med rubriken Mer Sverige i Europa, präglas av snävt nationella perspektiv som antyder påverkan från de konservativa i Storbritannien. Det kan bero på en oro för inbrytningar av de EU-fientliga Sverigedemokraterna, men i en Sifomätning om läget inför EU-valet, genomförd på försommaren, noterade både Sverigedemokraterna och EU-kritiska Junilistan anmärkningsvärt svaga siffror: 1,7 respektive 2,7 procent.

När det gäller det svenska ordförandeskapet sneglar Fredrik Reinfeldt på Göran Perssons erfarenheter 2001, då Sverige för första gången ledde unionen. Persson agerade som europeisk statsman och fick god draghjälp inför valet 2002, hans enda riktiga valseger som socialdemokratisk partiledare. Då var det framför allt östutvidgningen som definierade den svenska framgången: vid toppmötet i Göteborg enades EU-ledarna om maj 2004 som måldatum för den största utvidgningen i unionens historia.

Reinfeldts motsvarighet kan bli klimatet. I slutet av 2009 skall ett nytt internationellt klimatavtal förhandlas fram – och i det arbetet spelar EU en viktig roll. Enligt SOM-undersökningen är miljöfrågor dessutom ett av de områden där svenskarna tycker att EU gör mest nytta.

Måhända sänder Reinfeldt en tacksam tanke till irländarna, som i början av sommaren röstade nej till Lissabonfördraget. Som det ser ut nu blir det en ny irländsk folkomröstning först på hösten nästa år och om det då blir ett ja träder fördraget troligen i kraft vid årsskiftet. Det betyder att Reinfeldt slipper konkurrens om uppmärksamheten från en vald ordförande för stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet.

Ja, det mesta talar för att alliansregeringen är rökt. Men den kanske inte är riktigt så rökt som man kan tro.

För möjligen blottlägger SOM-undersökningen vissa underliggande faktorer som kan gynna alliansen i nästa val. Med betoning på möjligen.